Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till livets poesi. Till L.


Änglarnas blues

Jag minns doften av kärleken

Och smaken av lakanen och tårarna vi delade

Hur kan jag glömma vårt första telefonsamtal?

Eller varje gång du kom, till tonerna av min sång

Ge hit gitarren och tänd ett ljus, för vårens blues

För den fräkniga sparven och flickan vid apelsintorget

Låt sorgen aldrig veta vart dem håller hus!

                           ~~~

Jag minns varje rysning och hur jag drack av din saft

Med ursinnets kraft gick jag till attack, tills du bönade och sa "tack Papi, tack"

Savannen skakade och betongen sprack. Ville ta dig på alla sätt som gick

Alla sätt folk och rådande moral sa att man inte fick!

Jag minns närheten i avståndet och alla nätter då vi sjöng och slogs

Likt galna änglar, så jävla poetiska, alltid på jakt efter grönare ängar

                            ~~~

Men säg mig, är det jag eller horisonten som blundar?

När solen gått ned, vid en busshållplats i Uppsala, en söndagskväll i augusti

Det är många år sedan jag pantade mormors guldkors, i ett kvarter jag glömt bort

Hade fått lära mig att livet är kort! Att sätta hårt mot hårt och riskera allt, blev till en sport

"Här, ta min hand och låt mig hjälpa dig. Sätt pistolen mot min panna, räkna till tre och skjut

"Jag kommer tillbaka. Från Hades hittar jag alltid en väg ut"

                           ~~~

När jag var liten som en nyckelpiga, ville jag ha långt hår och känna mig älskad

Ville bli astronaut, ha fred på jorden och vara önskad

Ovan molnen sitter jag nu och blickar upp mot Mars

Är den röda planeten lika torr som Atacamas vidder?

Härifrån kan jag se sprickorna i gårdagens murar och hur framtiden sipprar igenom

Likt stjärnregnet tränger igenom den djupaste saltgruvan

Likt musiken tränger igenom ålderdomen. Varje ny dag, är en dag närmare revolutionen

                       ~~~

Att stå upprätt kommer alltid utmana gravitationen och traditionens väktare

Härifrån kan jag se blinda, hårda män som svär åt ljuset, inför mörkrets läktare

Härifrån kan jag se städer i uppror och hur gryningen gror

I varje handling av solidaritet och beslutsam medmänsklighet

Har ni någonsin sett en ängel utan vingar?

De jag känt, hade varken diamanter eller dyra ringar!

De haltade och grät, de blödde och förlät

De gav sitt allt för andra och lärde oss att ta hand om varandra

                       ~~~

Hur många liv har jag levt, hur många har jag kvar att leva?

Egentligen ville jag gå fram och berätta hur hon strålade av lycka

Gick undan och tände en cigarett. Men var det jag eller tårarna som rann

Var det inte mitt hjärta som brann, när jag såg henne hålla om en annan man?

Klockans visare brast och minnet har etsat sig fast på min näthinna 

Må så vara! Detta är ingen klagosång, att spela på repeat natten lång

Bara hon är glad och hittar tillbaka till sitt skratt

                        ~~~

Bröder och systrar - där ute finns en värld att vinna

Det är dags att låta rädslan gå sin väg och försvinna

Vindarna bär mig västerut, bortom randen där havet tar slut

Förtrycket får bära sin egna törnekrans

Vi tillhör morgondagens renässans

                        ~~~ 

Håll om mig och lär dig denna vals:

Framtiden visar sig, just där och då miljonerna kommer till tals

Ge hit gitarren och ta av dig blusen. Tänd ett ljus för änglarnas blues

Tänd ett ljus för poeten i svart och Wendy på sitt piratskepp

Låt sorgen aldrig veta vart vi håller hus!




Fri vers (Fri form) av Rafael X
Läst 292 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-09-01 17:14



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Rafael X
Rafael X