Hela järvafältet ligger under min uppsikt
där jag står på din inglasade balkong.
Man tror det inte,
hur nära det är till all industrialiserad betong
det når inte upp hit.

Sträcker ut min överkropp från fönstret på trettonde våningen
vi befinner oss under cassiopeias ständigt vakande öga
motorvägens avgaser nedanför gör oss höga.

Och när jag ser ditt ansikte
räknar jag dina fräknar
och ser himlens alla solar på din näsa och dina kinder,
ser en beslutsamhet i din blick.
Du kan ta dig över alla livets hinder
ett förkroppsligande av alla egenskaper jag aldrig fick.