Kärleken på jorden
är kanske inte mer
än sår i sår
de många årens tyngd
och rädslan för tomhet.

Kanske är det som pulserar i mig
något annat
oförklarligt
en droppe utomjordiskt regn
som av misstag regnat över fel planet
eller en stråle från ett annat solsystem
som letat sig in i Vintergatan.

Jag rörde vid solen
den livgivande
heliga
kände ljuset strila in i det innersta
bli till en svetslåga
som smälte fast
en liten bit av dig i mig.

Kanske är kärleken inget monument
över det perfekta
utan en viloplats med utsikt
över själens alla toppar och dalar
en plats på klintkanten
där solen värmer huden
trots att det redan är höst.