Boken berättar här och där om ett möte
mellan Claes och finskan Angelica. Mötena
äger oftast rum i Helsingfors och är mycket
vackra men olyckliga i grunden då Angelica
är gift och har barn.

Claes försöker i andra halvan av boken
förstå sig på sig själv och varför han envisas
med att ta båten gång på gång över till
Finland för att göra sig själv olycklig.

Så skriver han: "Vad jag inte visste då,
var att människor älskar sitt lidande
och vägrar ge upp det. Olyckan
binder en ännu hårdare än lyckan.
Ingen överger frivilligt sitt lidande..."

Jag tycker om boken. Det kanske ni förstår.