Lyssnade på söndagsintervjun på P1 idag
Reportern Martin Wicklin
frågade Andreas Norlén
när han lever
och när han bara existerar

Det där slog an en sträng i mig

Bestämde mig på direkten
att nu måste det bli mera liv
och mindre existens

Såg mig själv gå upp vid soluppgången
börja dagen med en långpromenad
skriva poesi och prosa på förmiddagen
arbeta på kontoret på eftermiddagen
träffa nära och kära på kvällen

Så enkelt det verkar
Jag börjar redan imorgon

Tack Martin och Andreas
Tack P1