Sexårsverksamhet i trygg förort
in i det sista kring detaljer. Tackandet och den lilla omsorgen. Städandet av toaletterna. Det varmrökta sidfläsket i bitar och en skvätt av rödvinet i köttfärssåsen. En svart ny damväska och en stilren grå klänning med veckad kjol, guldknappar i rad likt borgerlighetens hemliga små tecken. Den vita promenadskon sportigt. Lagom. Trevliga små konversationer om döttrarnas skolgång. Om de trevliga lärarna, den fina klassen. Och om om om igen min uppriktiga men något påtvingade glädje. och i tankarna om mobbbningen och hur vi definierar oss och avskiljer. Hur jag i försiktighetens tecken berättar för den andre om detaljer och hur hon jämför, ser mig nicka. jaa säger jag. Jag tänker på hur kläderna ska uppfattas av de äldre skolbarnen. Undviker det allt för söta, de med larviga små sagofigurer. Ler i tillförsikt och glädje i lättnaden över att vi trots allt erkänner vår svaghet. Hur vi lever våra liv. Hur synd det är om de som inte kan sina koder men trots allt tror att desss får det ytterst svårt i livet. Aldrig aldrig någonsin av oss. De andra. Det är alltid de där andra. De som mobbar, de som knarkar. Deras döttrar eller söner som förförs av livets faror.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 172 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-09-07 00:48 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |