Simberg målade tavlan 1903 och den får nog ses
som mycket symbolisk.

Som svensk är jag kanske alltför snabb
med att, i motivet, läsa in finländarens känslor för
Ryssland, som ännu vid denna tid besatte
och kunde styra en hel del av livet i Finland.

Två starka, unga gossar i mörka kläder
bär en skadad och blödande ängel på en bår.
Ängeln har bandage för ögonen och håller en bukett
blommor i handen.

Den främste pojken ser rätt fram, den andre
blickar rakt in i betraktarens ögon, som jag ser det,
anklagande...som att "se här vad ni har gjort med oss" !

Den franske filmregissören, Jean-Michel Roux,
har gjort en dokumentärfilm om tavlan,
"Pohjolan Enkeli" ( "Ängeln från norr" ) där
han frågar människor vad de upplever av/i/med
tavlan.

Själv blev han högst förvånad över att se hur stor
tavlan är. Pojkarna ser nästan normalstora ut
när man står fram tavlan. Han beskriver själv
sin känsla som ett Stendhal-syndrom. Jag håller
helt med honom. Få tavlor väcker sådana
överväldigande känslor av skönhet och förundran;
sorg, bitterhet, vrede. Roux menar att den känns
dessutom som mer mystisk än självaste
Mona-Lisa.

Efter att Simberg målat tavlan tog han igen sig
i staden Hyvinge där ett relativt nybyggt
sanatorium tog emot människor som
behövde vila upp sig. Förutom andra gäster,
såsom Eino Leino och Aino Kallas, besöktes
konvalescenthemmet av många rika,
ryska tjänstemän samt medlemmar av
intelligentian.

Simberg dog samma år - 1917 - som Finland
blev självständigt.

En slump ?

Jag tror inte på slumpen.

Han hade dragit sitt strå till stacken.

Tavlan hänger på Ateneum i Helsingfors.