Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ensamhet, medmänsklighet

Vi är alla ensamma. När vi föds och när vi dör. Du är ensam i din smärta, när ångesten rider dig och du är ensam när kroppen sviker eller ansätts av sjukdom. När du somnar på kvällen så somnar du ensam, oavsett om någon ligger bredvid eller inte. Du är ensam i dina drömmar.

Vi är som isolerade öar i ett stort svart hav, som stjärnor i universum med ljusår mellan varandra.

Men det är just i den ensamheten vi kan förstå och möta varandra. Vi kan känna in andra genom oss själva. Vi kan inte ta bort ensamheten, men vi kan sträcka ut en hand och lindra den.




Fri vers (Prosapoesi) av Starman
Läst 169 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2020-09-09 17:47



Bookmark and Share


  Monica Lindgren


Så fint skrivet! Just en sådan empati som jag tycker om. Det som är botten i dig är också botten i andra. Din vän går bredvid dig utan att du ser honom!
2021-04-23

  Maria Sundelin VIP
Så klockrent
2020-09-10

  Blomma-Stjärna VIP
Klok och tänkvärd text som jag bokmärker!
2020-09-09
  > Nästa text
< Föregående

Starman
Starman