Det kändes läskigt, jag och Åke kom ihåg när hans morbror en gång hade lagt sin cigarett på bordsändan och den hade ramlat ner på golvet. Det hade börjat ryka på mattan och fast han hade stampat till var för sent.
Vi hade fått oss en läxa men på sommarlovet ville vi göra något kul. När vi gick till vårt fritidsområde hade vi tagit med oss en hink med vatten.
En farbror hade kommit emot oss och frågat vad vi skulle göra med vattnet. Vi ska vattna en tall som vi har planterat hade vi två fnissat.
-Jag tro han trodde på oss sa Åke.
Nu var vi framme och skulle försöka göra upp en eld. Snart började grässtråna glöda och ryka. Det här var inte första gången vi hade sådana här hyss för oss.
-Aj, skrek jag till när jag hade petat för nära och plötsligt hade elden tagit sig. Det sved på fingret och det hjälpte inte fast jag spottade på det.
-Elden sprider sig häll på vatten från hinken där skrek Åke.
-Så läskigt ropade jag med hjärtat i halsgropen och hade lyckats släcka vår lilla brasa med att hälla på allt vattnet.
-Det var nära du Per men nu vet vi hur det fungerar, vi väntar ett tag tills vi är säkra på att ingen glöd finns kvar.
På hemvägen med den tomma hinken emellan oss var vi faktiskt väldigt glada att vi hade tänkt ta med vattnet och det hade blivit vår räddning.


© Bibbi Ahrnstedt