Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fempoängarn


Från Roslagens famn till de djupnära skogarna
i norr gick hennes färd denna gång. Britta
gillade drejskivor, bilar, regnpromenader, djur,
rusch och rörelse. Men med sina nyss fyllda
50 år i ryggen ville hon ta in nya perspektiv.
Därför hade hon bestämt att besöka Sonja-Stina
i Luleå. Henne hade Britta träffat på keramik-kurs
i Uppsala året före. Sonja-Stinas inre vy på
saker och ting var något alldeles extra Britta
ville tillägna sig. Till en början hade Sonja-Stina
vart kallsinnig till Brittas planer att etablera nån
djupare kontakt, men till slut gett klartecken.

Britta trivdes förträffligt i sin Folkabuss typ 2
från 1963 med delad framrutad och 120 förspända
hästar. Hon njöt fulla drag när hon fick nerlägga
mil efter mil. Klart kärran hade några år på nacken,
men i högst körbart skick. Och en nyrenoverad dito
stod högt i kurs. Bortåt miljonen hade hon läst.
När hon sen ville avskärma sig från världens yra
drogs de 7 rödgrönrandiga gardinerna på bakre
delen för. Bakom förarsäte tre fönster på var sida
och ett längst bak. Där gick det perfekt att vila mat
och sussa bort några timmar. Så ville hon ha livet
inrättat ett tag framöver.

Just nu satt hon på en parkering i Kallax Luleå ett
stycke ifrån skylten som angav väg till Kallax flygplats.
Över campingbordet utbredde sig kartan över stan.
Geografisk orientering var väl inte hennes starka sida.
Men tråcklade sig igenom det mesta. Kavat eller inte.
Men hon var inte bangen och kunde stå rycken.
Aha, Ormberget, måste vara slalombacke, 61 m
över havet, fallhöjd 45m, nedfart 270 m. Dit först
sen förbi Sinksundets badplats lite norr om centrala
Lule efter Bensbyvägen mot Örarna och Brändön.
Mellan Örarna och Brändön var det 5 km. Nästan
invid vägen mot Brändön bodde tydligen Sonja-Stina.

Färden över Bergnäsbron och förbi Södra hamn med
lyftkranen utan mankemang. Sen raka spåret till
Svartövägen där hon passerade Kronanområdet eller
Manhattan i folkmun. Där svävade höghus på 14 och
16 våningar. Så svängde hon glatt in på Bensbyvägen
mot Ormberget. Nu råkade sig att hon vek av höger
en avfart för tidigt och hamnade på Porsövägen mot
universitetet. Hon frågade en kille på cykel som beskrev
hur landet låg. Efter att en och annan svettpor öppnat sig,
körde hon så in på Ormbergets parkering. Då hon käkat
en parisare med bröd, hallongrotta och kaffe och avnjutit
härliga utsikten, sjönk hon ner på slafen i Folkabussen
och drog en lur.

I samma stund Britta vaknade kom hon så ihåg ordet
Sonja-Stina gav på vägen, nämligen siffran fem. Den
siffran tycktes viktig. Kanske det att Sonja-Stina föddes
-55 eller att vi har fem sinnen. Hon hade ju ofta använt
ordet ’sinnebryt’, då man enkelspårade. Men tiden
medgav inte mer fundelurande. Mot Örarna 20 km.
Sen vika Brändön och två kilometer höger sida. Britta
kom svagt ihåg att hon bett Sonja-Stina lägga ut en
plastpåse på trädgren, men var inte säker. Nåja, en
timrad stuga bak några träd invid vägen, kunde väl
inte undgås.

Jo, en färggrann plastpåse på brevlåda, vinkade Britta
välkommen. När hon körde in på gården var den så
belamrad med gamla bilar att hon i det närmaste fick
decimeterpassa för att inte stöta ihop. Sonja-Stinas
steppade ut och dirigerade in henne i nån typ av
uthusgarage. En ladliknande byggnad modell större.

- Hallå. Det är till att ha hittat rätt. Jag körde ut nåra
så du skull få plats. Samlarmani, förstår du.
- Hej! Ett tag sen vi kursade ihop, fick Britta fram.
- Jodu, exakt 15 månader sen. Har inte så värst
mycket annat att hålla i skallen än alla mina
knepkonstföremål och mina samlarbilar. Men en
och annan gång har jag ryckt in som idéspruta
och mentor på Sunderby Folkhögskola.
- Så du jobbar som lärare också, utöver ditt …
- Lärare och lärare. Jag har då inte köpt mig
horisontalläge än. Pension har jag inte råd med.
Blir för lite. Måste först avyttra några Ford Taunusar
och sälja lite mer konst, sa Sonja-Stina med skärpa.
- Va, är alla dessa bilar enbart Ford Taunus? Jag
som älskar märket. Det blir ju grymt spännande
att glutta på dessa dyrgripar, svävade Britta glatt.

- Slå en koll på denna Taunus 12M från 1954.
Modellen kallades ’Jordklots Taunus’ för emblemet
i fronten. Med rattväxel och rätt låg kardantunnel
blir det mer friyta. Och denna asfaltpärla. En 17M
de luxe 1960. Just klockat in på 7. 400 mil. Spana
in tvåfärgheten, de små hajfenorna och inte minst
de snajsiga bakljusen med kromad topp.

- Wow. Stilren 17M. Fantastiska åk. Hur många
har du?
- Exakt 15 styckna. Den jag uteblåser mest med nu
sommartid är vita Sport Cabben från -64. Men, jag
tänker inte pracka på dig nån kärra. Det var ju talet
fem som skulle upp på tapeten. Kom så sätter vi oss
vid min sommartäppa.

Sonja-Stina tittade ut över sina fem tunnland och
andningsvibrerade den fräscha lantluften genom
näsborrarna. Fem kulörstinna år på den här platsen
hade gjort henne gott. Att hon sen kunnat måla ute i
det fria så nära sina avbildade landskap hade ju bara
det varit en ynnest.

- Här må du trivas som pågar i en bagarbod. Och
balsamvädret tycks hålla i sig, kvittrade Britta
- Två och en halv hektar runtom oss. Och vilken
fröjdegång för en målare att kunna ströva här,
kluckade Sonja-Stina med rofylld min.
- Jo, det kan jag nog förstå. Men avskildheten, hur
tacklar du den?
- Äsch det går an. Kreativt formande är lösningen.
Tänkte berätta nåt positivt som hänt. Men det hinns.
Nu till siffran 5.
- Har det med fem sinnen att göra eller att du kanske
bott här i fem år? frågeinflikade Britta.
- Cool babe. 5 tunnland är 5000m² gånger 5. Och visst
har jag bott här i fem frejdiga år. Av årgång -55. Och
här i norr har vi fem årstider. Utöver de fyra har vi kring
mars-april vårvinter, då kylan består om nätterna och
skapligt ljummet på dagarna. Det får med sig de att
våren krympt och blivit kortare. Min vårkollektion
kläder hänger mest på galje. Svårt klä sig när om
morgnarna ännu nattkylan hugger tag.
- Å vi som söderut ofta tycker det är renare med snö
och frisk luft än att vattnet om våren jämt skvättar runt.
- Jo Britta, det får man ta. Vänta jag lägger på en panna.

Britta kände sig nästan hemmastadd. Sonja-Stina med
sitt avväpnande lugn och sin coola attityd fick en att
känna sig lös och ledig. Men månntro vad som skulle
komma härnest. Hade Sonja-Stina mer på gång än vad
hon gav sken av. Nåt positivt som hänt. Vad kunde det
vara. Nåt annat på fem? Ingen mer tid för undran. Med
smörgåstårta och kaffe intogs sommartäppan. Och när
tuggandet upphört, tänkte Sonja-Stina gå in på andra
varvet. Men Britta ville gå husesyn först.

- Jo, ta dig en titt på mitt kryp in. Stugan är på cirkus
79 kvadrat. Kök, sovrum, ateljé. That’ all. Jag tar påtår
under tiden.

En stund senare.

- Många pinaler. Men ändå hyggligt med svängutrymme.
Hur bär du dig åt för att få plats?
- Jag trollar med knäna. Nä, en lär sig stuva ner prylar.
Precis som inför en fjälltur, smålog Sonja-Stina och
fortsatte. Jo, det här med kreativitet kan vara en enorm
drivkraft i livet. Tänk dig fem pelare: Första innebär
upptäckarglädje eller lusta. Andra driver fram spontanitet.
Inom musik är det improvisation. Tredje är öra för nyanser.
Pratsjung det skrivna ordet. Passar det in? Varje ord en
komponent i ett pussel. Fjärde är associationsnärhet.
Hittas det lösa ihopsättbara ändarna eller blir det bara
konstlat. Femte är visualisering. Genom dina sinnen
medvetandegör du sen din bild, din text, din plan.
Och Britta, där kom dina fem sinnen med. Här kan
man också i känslan inkludera intuition, som vi ofta
lite till mans glömmer bort.
- Fabulöst sätt att tala så man förstår. Har aldrig tänkt på
kreativt på det kluriga sättet, sa Britta beundrande.
- Okej. Men nu kommer fempängarn’. Ända sen barnsben
har jag älskat djur och i synnerhet hundar. Och det har
ofta varit ömsesidigt. En sann djurvän tyr sig djuren alltid
till. Och nu förhåller det sig så att en granne här ibland brukar
ha sin Golden retriever lös, men under uppsikt. Hunden ägdes
av ett barnlöst par som jag ofta språkades med i matbutiken i
Örarna. Men hustrun fick lessamt nog leukemi, och dog för
drygt två år sen. Och som jag lockat den hunden med godis.
Först blev jag kär i hunden. Sen blev jag kär i ägaren och på
den vägen är det sen två månader tillbaka.
- Ohå, What a surprise. Grattis! Och vilken årgång? undrade
Britta med småplirande ögonspel.
- 5 år yngre. Och här kommer riktiga höjdarn’. Eskil, som han
heter, har fyra yngre bröder, varav en, Samuel, bor en och
annan kilometer bort i Brändön. Så dom vet att du kommer
på besök, och om du inte har nåt emot så ber jag dom två hit på
middag.
- Självklart. Inte nåt emot de. Man måste ge livet en chans.

Och som en sannsaga ofta slutar; fann de två paren varann
på allvar.




Prosa (Novell) av BenGust VIP
Läst 199 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-09-10 18:02



Bookmark and Share


  Lena Själsöga Keijser
du målar med orden
du är en porlande glittrande bäck
2020-09-13

  Arne Björn Fredriksson
Rolig läsning i vardagen.
Tyckte mycket om Britta med folkabussen :)
2020-09-13

    Lena Staaf VIP
Rolig historia berättad med glimten i ögat. Härlig person- och miljöbeskrivning!
2020-09-11

  Öknens Ros VIP
Kärleken söker sina egna vägar och här blev det två flugor i en smäll!
2020-09-11

  Elinor Sörensson VIP
En härlig berättelse med så
levande person- och miljöskildringar
att jag tycker mig vara där. Med
Britta i Folkabussen och med henne
och Sonja-Stina i sommartäppan.
Gillar särskilt fem-symboliken och
kreativitetens fem pelare.
Kort sagt, av fem möjliga - en
fempoängare.
2020-09-11

    ej medlem längre
Vilken underbar berättelse om två ovanliga kvinnor! Så mycket som rymdes om liv och kreativitet och kärlek. Roligt med talet fem som kommer igen. Klart det är en sannsaga, det förstår jag ju...
2020-09-10
  > Nästa text
< Föregående

BenGust
BenGust VIP