Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tillfälligheter i vinden

Vi möts i stormen
Andas den livgivande luften
Lever i kaoset, rytmen dag för dag
Men jag hänger kvar ett tag till
Kärleken skönmålar alla felsteg så bedrägligt

Bilarnas vrål skär igenom natten
Ljusen från en annan värld når oss
Världen försvinner i vår bubbla
Innanför blir viktigare än utanför
Kärleken skönmålar alla dagar så förrädiskt

Vi har ju det enda som betyder något
Kärleken tar oss vidare igen
Skammen är begraven och glömd

Vi möts, två tillfälligheter i vinden
Två själar som inte vill gå i kvav
Två själar som har sina ärr kvar
Två själar som vill läkas rena
Vi möts, två ensamma tillfälligheter i vinden

Inget borde hålla oss samman
En tillfällig förbindelse,
som består i år efter år

Vi reser längs kusten,
ser havet stormdansa,
ser himmel och moln blöda,
ett skådespel i flerfärg,
där varje våg är produkten av tillfälligheter,
oförutsägbara i det gula kvällsljuset.
Långsamt faller solen ner i ovisshet.

Var du med hela vägen, eller var jag ensam.




Fri vers av Henrik Sjöberg
Läst 161 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-09-10 18:42



Bookmark and Share


  bibbi ahrnstedt
Fint diktat om som du skriver: En tillfällig förbindelse,
som består i år efter år

2020-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Henrik Sjöberg
Henrik Sjöberg