Dikten mandrom mardrömt inför att behöva skriva,
Utsikten i nutiden är snäppet bättre än de år som ba går och går,
Återigen kan jag enkom förbli sittandes minnandes,
Josef, jag tänker fortfarande på dig och ja tårarna mina,
Fortfarande ej sinar, år efter år.

Jag pratar med dig, du vet, i huvudet,
Du svarar, och idéerna låter overkligt likt dina,
Fast med sex år av svåra spår hos Åsas son; i nuet,
Din hjärna skulle också få sin stund att skina,
Du hade kunnat ge mänskligheten ett under med din hjärna full dunder.

I mina fantasier sker något få ges rätten att se; att le;
skenet något som få andra aldrig,
Liksom du, ta del,
Att vi skulle skratta av hur pinsam jag skulle bliva ,
I nuet ses ljuset skina över hur pinsam jag blev,
Av hur min pina är en Alvedon på sin ’spetss’ som gjort livet mitt fel,
När jag går krokigt på rätt väg, men aldrig hel.

Josef Person jo! Svär han var den skönaste bland h:ets fyra,
Att övertyga dig är det enda slag i sitt slag,
Där jag faktiskt kände att jag vinsten skulle riskera att missa lyxen att fira,
Jag tänker på dig Josef och ler, varje fucking dag.