Säg dig vad det var
som knackade på
Din inre port i natt

Samma yttre skeende
åter igen?

Vindens blåst med ett
minne som kommit bort?


Och den återhållna längtan
som en dold slagruta

Likt en sprättbåge inuti en
spänd kropp

Letandes efter lyckans oslagbart
magiska harmoni upp i det blå

Medans svarta kråkor kraxande
Svävade sökande nedanför

Med böner om förståelsens
Och förlåtelsens försonade
Fanor fladdrande för vinden


Säg vad det var nu igen
Vad det var?
Tyst,tyst för dig själv

För du och jag kan ju lyssna
till Näktergalen i natten
Tillsammans

Men aldrig någonsin
Äga dess toner. ..