allt förändras
i höstens vindar
rosor släpper sina blad...

den guldfärgade berlocken
som jag hängt om halsen
öppnar sig av sig själv

en hårlock ligger i berlocken
första locken
farmor klippte av från far
när han var liten

Lasse, Lasse liten
under locken din
finner jag en ansiktsbild
stor som en tumnagel

det är inte du
som barn
det är din fru
som gammal kvinna

mor andades ännu
medan mina barn och jag var där
läste hennes älsklingsdikter
masserade hennes spända händer

gned hennes bröstkorg med rosenolja
en ljuvlig doft av höst fyllde rummet
som när rosor släpper sina blad
i middagssolen

det finns ingenting att vara rädd för
ingenting att göra motstånd mot
allt är som det ska vara
när mors händer slappnar av

mina barn smeker hennes hår och panna
hör andetagen bli lugnare och djupna
och jag tror nog hon lyssnar
när jag läser hennes favoriter

minns när jag var liten
jag älskade att lyssna
till hennes vackra stämma
när hon läste poesi;

Nils Ferlin
Gustav Fröding
Bo Setterlind
Dan Andersson