Släkten är värst, har jag hört sägas.
Jag vet inte vad som menas med det?
Släkten är väl som alla andra människor,
de gör så gott de kan, de flesta åtminstone.
Så är det med min släkt också.

Jag gillar dem varenda en.
Jag skulle gärna vilja träffa en del av dem oftare än vad jag gör nu.
Men jag vill inte tränga mig på.
De har nog av sitt och av sina bekymmer,
och glädjeämnen.

De av mina släktingar,
de jag gärna ville träffa oftare, tänker kanske :
"släkten är värst, den där tanten har vi inget gemensamt med, alls".