du sa du ville va' min vän

fast jag inte kände dig än

ville jag inte va' din ovän

om än jag hade det på känn

du lade ut en förfrågan

fick svar efter förmågan

tändes då den lågan

som blev rena plågan

men nitlotten jag drog

och kärleken dog

jag hade fått nog

men du bara log

jag kände mig trygg

men bakom min rygg

du blev en ljusskygg

en riktig ynkrygg

dina lögner så många

du kunde dem aldrig fånga

minst en kilometer långa

de blev alltför trånga

men den som aldrig ger

heller inget får

hur du än bönar och ber

jag fäller inte en tår