Vågar du cirkla
om Faraj Bayrakdars symbolism i "Språkets och tystnadens
otaliga svek"
har vi kanske något att prata om.
Kan du diskutera
Jean Valjeans moralkompass
och realismen
i "Samhällets olycksbarn",
Thomas Thorilds njurslag
på Utile Dulci,
Voltaires känga
mot jämställdhet
och Thukydides nedmontering
av demokratin,
och knyta det
till vår tids dilemma,
då vill jag gärna växla några ord
med dig.
Tyck gärna att allt är smörja,
det ger samtalet nyans;
det vi bör ha gemensamt
är insikten
att litteratur
kräver mod
för att inte bli impotent.
När litteraturen förlorar
sitt värde,
och sanning
sin auktoritet,
tappar medborgarna
sina bollar.