Vid havsbrynet
bland blästrande bränningar
minns jag min syster
Ännu finns hon
djupt där nere
under ytan

I stora människostim
virvlar hon ibland förbi
Påminner om livets gång
Om alltings förgänglighet

En gång en syster
Men inte längre
Ändå finns hon kvar
Omöjlig att förneka
Omöjlig att fördriva