Människan själv, personen, glömmer aldrig föräldrars svek
men omgivningen gör det. Speciellt om personen lyckas.
En lyckad person kan inte ha haft dåliga föräldrar. Så
resonerar man.

Stieg Larssons föräldrar var 19 år då Stieg kom till
världen eller som han döptes till, Karl Stig-Erland.
Han valde själv senare en annan stavning då det
fanns ( och ännu finns ) en annan författare med
samma namn.

Föräldrarna ville till Stockholm och valde då
att lämna Stieg till morfar. Jag har inte hittat någon
uppgift om någon mormor.

Man kan, om man vill, tänka psykologiskt och
föreställa sig att föräldrarna kände att ansvaret
skulle bli för stort för dem med ett tidigt barn
och att de DÄRFÖR bestämde sig för att vilja
till Stockholm i st f att bo kvar i Norrland/Skellefteå.

I 9 års ålder kunde han så förena sig med föräldrarna
och då upptäcka att de hunnit skaffa en pojke till.
Som 16-åring flyttade han definitivt bort från
mamma och pappa och kom att träffa sin livsledsagarinna
Eva, som 18-åring. De levde tillsammans till hans
tidiga död som 50-åring. Ogifta.

Massor har skrivits om Stiegs arbetsnarkomani,
sena nätter med kaffe, snabbmat och cigaretter.

Få är de som undrat över hans frånvarande och
omogna föräldrar. OCH HUR DET KÄNDES FÖR
HONOM ATT BLI BORTLÄMNAD...tydligen enbart
till en mansperson, morfar. Som visserligen var
en bra och trygg människa men som tydligen
samtidigt visade att Stieg skulle få leva utan
modersgestalt hela sin uppväxt. Fram till 18 års
ålder ser det ut som om hans liv är mer eller mindre
tomt på kvinnogestalter.

Sin första bok fick namnet "Män som hatar kvinnor".

Man kan fundera över vem i hans existens som hatade
mest. Rasisterna och de kriminella eller han själv.

Varför gifte han sig inte med Eva så att hon också
skulle få vara med och dela allt. När han visste
att böckerna blivit en världssucce´och skulle
komma att dra in miljoner...nej, Eva skulle inte
ha nåt.

Han ville, menar jag, skriva en bok om sig själv
och sina föräldrar som ingen ville veta nåt om.
Man har endast sett till hans inställning till andra
människors fasligheter. Föräldrarna skyddades
av honom själv och av eftervärlden.

Om han hade kunnat tala sanning om sin barndom
och sina egna känslor hade han inte behövt
arbeta ihjäl sig i 50 års ålder.

Lisbeth Salander är naturligtvis hans eget alter ego.
Hon är och gör precis såsom Stieg var och gjorde
OCH skulle vilja göra. Vara ett data-geni som gör
sig rik och känd genom att sätta dit ett par jävlar
som svikit.

Mikael Blomkvist är naturligtvis också en realisering
av Stiegs önskan att kunna vara en känd person,
fast med lugnare och mer social förtecken än
den eldfängda Lisbeth.

Jag tror Stieg Larsson dog av hjärtesorg över känslan
att aldrig ha varit älskad.