Jag ser dig
där du gömmer dig bakom dina matta bokstäver och mörka ord.
Dina snåriga satser, meningar, stycken är genomskinliga sköldar.
Det bor en stor sorg i dig.
Den rinner som regnvatten mellan dina rader.

Men jag ser dig också
när du glimmar till och en bländande värme väller fram.
Rakt genom dina svarta verser skjuts den via pilar.
Genom alla dina mellanrum sträcker du ut ett lockande pekfinger
och jag låter mig förföras.