Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Dröm 17/9


Zoltán och jag

 

Zoltán och jag gick tillsammans nedför backen mot byn, på väg mot bussen till skolan i stan. Vi var väl egentligen för gamla för att gå i skolan, i alla fall jag, men vi hade inget bättre för oss. Idag var det temadag, så den vanliga skolbussen från landsbygden var inställd.

Jag haltade som vanligt. När Zoltán plötsligt sprang tillbaka för att prata med grannarna som var ute och morgonbevattnade trädgården blev jag först sur och kände ingen lust att vända tillbaka. Det skulle ju bli ytterligare ett par hundra meter för min höftled, som redan var sliten. 

Efter en stunds betänketid på en sten vid vägkanten ändrade jag mig och traskade långsamt åter uppför backen. Grannarna var pensionerade lärare, och redan inbegripna i ett animerat samtal om kultur och utbildning med Zoltán. Jag hälsade diskret och förklarade att jag funderade på att sjukskriva mig idag. Grannarna frynte på näsan.

- Kom igen, nu drar vi! hojtade Zoltán.

Vi rann nedför backen i en samfälld ström, nickade åt några bekanta ansikten i byn och landade på busshållplatsen vid biblioteket fortare än jag hade trott var möjligt. Där var redan ett antal skolelever församlade, och bussen stod redo på parkeringen. Vad var klockan egentligen?

Zoltán försvann på något märkligt sätt in i biblioteksbyggnaden, som inte skulle öppna än på åtminstone ett par timmar. Kanske hade han använt någon av sina magiska dyrkar? Jag slog mig ner i en stol vid ett runt cafébord på gården och kelade med ett par hundvalpar tillsammans med några av tjejerna. De diskuterade festen som var planerad efter temadagen. Skulle grabbarna verkligen få gå på puben själva?

- Jag kan ju inte bestämma om alla grabbarna. Men om Zoltán skulle vilja gå skulle jag inte tycka det var ok, vi är ju ett par.

Det gick ett sus genom tjejgruppen vid bordet. Zoltán var ju gängledaren i byn, liksom.

Nu kom han åter från biblioteket med en stor foliant under armen. Mysteries and Miracles löd titeln. Jag log och öppnade boken. Den var verkligen magisk. Trädtoppar och segelbåtar tog gestalt och stack upp genom papperet. Jag bläddrade försiktigt och njöt av förströelsen i väntan på bussen.

Bussen var redan igång, hörde jag med mitt högra öra. Zoltán hade varmkört den och körde nu en runda på gårdsplanen, bara för att imponera.




Prosa av Nanna X
Läst 221 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2020-09-17 08:05



Bookmark and Share


  TrollTörnTrappan VIP
Intressant hur du plötsligt drömmer som om det vore en ungdoms-tv-serie, typ blandning mellan Festen och Dröm (åtminstone andra halvan av texten).
2020-09-17
  > Nästa text
< Föregående

Nanna X
Nanna X