I’m falling.

Igen.
Och det börjar bli som en årlig rutin.
Ramla och ställ dig upp igen.
För hur ska du annars kunna falla igen när dom långa, seniga och starka händerna letar efter dina.
För att hitta och framkalla en falsk säkerhetskänsla.
Hitta den lilla nerven som leder till magen så att det pirrar sådär underbart fel när hans andedräkt fångar dina öronsnibbar.
Falling over and over again.

Talk to me.

Skicka ut dom där orden som inte kommer betyda något så fort dom lämnar dina läppar.
Dom kommer ändå att sitta kvar längst ner i mina tankar.
Så att dom kan räcka upp handen när du bestämmer dig för att försvinna igen.

 Another wasted night.

Men aldrig på min madrass
I mina lakan.
Dina avtryck får inte ens sköljas bort omsorgsfullt i tvättmaskinen.
För du är lika envis som superlim.
Bränn alla lakan.
Bränn alla kläder.

Sist men inte minst.
Radera det här.
Och köp en ny dator.