Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag är en grav att gå till


Åh, han är borta!
jag springer runt och letar

i varje rum, vrå, hörn
han finns ingenstans

jag springer i trappor
öppnar alla dörrar

det är mörkt 
jag tänder lampan

det är tomt
ingen där

och det är så det är
det var länge sedan

men jag letar fortfarande
och jag har inga svar

på varför han gav sig av
när vi äntligen återförenats

vi fick våra år alldeles försent
och nu lever jag med den här känslan

att allt, allt, allt är mitt fel
skulden, skammen, jag bär den

det blir allt tyngre 
men jag fortsätter bära

medan allt hemsöker mig
söker jag svaren 

jag ropar mina frågor 
det enda svaret ekar

du duger inte 
du duger inte 

okej, jag duger inte
men det var jag

som bar liv i nio månader och lite till
som födde i smärta och förväntan

det var jag som gav detta barn livet
det barn som togs ifrån mig

vår anknytningsprocess kapades av
när han gavs till främlingar

främlingar som gjorde barnet till sitt
som tog ifrån oss det biologiska bandet

in absurdum letar jag än
barnet som fattas mig

jag kommer aldrig sluta sakna
jag kommer för alltid älska

min pojke, min son
du blev ett alltför kort lån

jag lever i ett osynligt fängelse
jag är raderad och tillintetgjord

men min kärlek för min förstfödde
kan ingen och inget släcka ut

man kan inte, får inte göra som är gjort
det blir alltid någon som får betala

jag med livslång saknad
min son med en förlust han inte vet om

men han lever med den
jag lever med den

någonstans, någongång
kanske

men nej, detta är mitt straff
att för alltid leva med denna saknad

jag är en grav att gå till
jag tänder ljus

men mörkret inom
släcker allt







































Fri vers (Fri form) av Poesia VIP
Läst 111 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2020-09-17 17:49



Bookmark and Share


  Marcus Briheim VIP
Trodde aldrig jag skulle läsa en sådan här dikt om något liknande.
2020-09-30

  Kajan Mikael VIP
En text som utmanar vår förmåga till att förstå, här finns en glimt av det nästintill outhärdliga.
2020-09-18

  Sparvögat VIP
Vilken sorg, vilken saknad i din text...
Dig som jag länge saknat som dolts inför min blick..
Starkt, gripande

2020-09-17
  > Nästa text
< Föregående

Poesia
Poesia VIP