Åh, han är borta!
jag springer runt och letar
i varje rum, vrå, hörn
han finns ingenstans
jag springer i trappor
öppnar alla dörrar
det är mörkt
jag tänder lampan
det är tomt
ingen där
och det är så det är
det var länge sedan
men jag letar fortfarande
och jag har inga svar
på varför han gav sig av
när vi äntligen återförenats
vi fick våra år alldeles försent
och nu lever jag med den här känslan
att allt, allt, allt är mitt fel
skulden, skammen, jag bär den
det blir allt tyngre
men jag fortsätter bära
medan allt hemsöker mig
söker jag svaren
jag ropar mina frågor
det enda svaret ekar
du duger inte
du duger inte
okej, jag duger inte
men det var jag
som bar liv i nio månader och lite till
som födde i smärta och förväntan
det var jag som gav detta barn livet
det barn som togs ifrån mig
vår anknytningsprocess kapades av
när han gavs till främlingar
främlingar som gjorde barnet till sitt
som tog ifrån oss det biologiska bandet
in absurdum letar jag än
barnet som fattas mig
jag kommer aldrig sluta sakna
jag kommer för alltid älska
min pojke, min son
du blev ett alltför kort lån
jag lever i ett osynligt fängelse
jag är raderad och tillintetgjord
men min kärlek för min förstfödde
kan ingen och inget släcka ut
man kan inte, får inte göra som är gjort
det blir alltid någon som får betala
jag med livslång saknad
min son med en förlust han inte vet om
men han lever med den
jag lever med den
någonstans, någongång
kanske
men nej, detta är mitt straff
att för alltid leva med denna saknad
jag är en grav att gå till
jag tänder ljus
men mörkret inom
släcker allt