Att följa en människas (eventuella) sista tid i livet, det är inte lätt. Inte om man befinner sig nära, inte heller på avstånd. Kasten mellan hopp och förtvivlan, ett steg framåt, två steg bakåt. Känslan av total hjälplöshet. Döden som står och grinar i skuggorna varje gång det plingar till i telefonen; vad kommer det att stå i sms:et? Lättnaden när det fruktade beskedet uteblir, oron vid varje försämring. Ångesten när varje andetag är en kamp.

Finns det någon som hör våra böner?