Livet är en resa.
Döden är också en resa
men helt utan bagage.

Nattskogen vet något mer
försöker knarrande och knäppande berätta.
Träden står uppställda som körsångare
andas unisont
en ljudlös hymn
griper mjukt efter varandra
av längtan
av ömhet
viskar och mumlar.
All växtlighet skimrar vit
i nattens märkliga sken.

Jag känner mig hemma
på denna oförutsägbara resa
under ett drömt segel
i en mystisk saga.
Natten ror med kraftiga årtag
genom timmarna.
Droppar från årorna
briserar och sänder varma flöden
mot livets glödande rötter.

Blicken är riktad mot skälvande stjärnor
på inre och yttre valv
öga i öga med Venus.

Bara i skepp som står stilla
kan vi nå stränderna på andra sidan.