Det är inte bara det stora hela
Det är varje dag också
Det är morgonen
Det är mitt på dagen
Och eftermiddagen
Och kvällen
Det är många timmar
Så många timmar
Varför ska jag anstränga mig
Varför känner jag så här
Varför är jag den jag är
Det börjar bara om
Det är stort och litet och individuellt och kollektivt,
Det är mitt kön och min hjärna
Mitt arv, mitt arv, att bära
Och jag har inte råd att gå till läkaren med mina slokande axlar
Min krökta, sårbara rygg
Mina hopklibbade ögon
Mina söndertrasade händer och fötter
Där skinnet släpper som för att fly
Fnasar och flyger iväg i vinden som fragment i frihet
Friheten att fly från mig och mina dagar
De som bara går och går
Och så börjar allt om
Helheten gör sig till känna
Ett år är många dagar
Ett liv är många år
En värld är många liv
Och allt börjar om
Börjar om