Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Under en frigörelse


Nomadens sorg

Det regnar ute
Ett sådant där regn som jag älskar
När man vet att det kommer att regna hela dagen
och det finns tid och rum
att bara få existera


Idag är en sådan dag
Jag befinner mig i Tromsö
Melankolisk
I trötthetens lugn finner jag mig själv i ett övertänkande tillstånd
Jag skyller på nymånen,
ändå vet jag att dessa tankar är återkommande.
Såhär ser tankarnas dialog ut:


Hur ser mitt liv ut?

Skall jag rätta mig i ledet?

Det går inte.

Ett liv i en by, en stad,
där varje dag ser likadan ut,
där mitt liv handlar om ekonomisk trygghet,
där rutiner låser in mig,
där människor vet vart dem har mig,
där man skaffar barn och postar bilder online (hela tiden)
där man har en stor TV i ett vardagsrum som fyller en med visuella äventyr.
Ibland romantiserar jag det livet, det kan se så mysigt ut utifrån.
Som om jag ser en upplyst stuga i ett kallt vinterlandskap, så vill jag bara in i värmen.


Tro mig när jag säger att jag försökt
Försökt stanna på ett arbete,
fastän min kropp, min själ, mitt mentala tillstånd skriker.
Försökt bo på en och samma plats, stad som by;
i lägenhet, stuga, villa.
Försökt att stanna kvar i tryggheten,
men den har slitit mig itu.
Som att sitta i bur.


Samhällsstruktur och ett förutbestämt liv.
Alla skall vi följa systemets riktlinjer, institut, från skola till pension.
Livet går oss förbi i vår egen jakt efter ekonomisk trygghet.
År efter år i samma mönster, i samma takt, med samma människor,
med samma program på TV, samma vanor, samma tankar.

Men jag känner inte till det där, egentligen, så vem är jag att döma?
Jag som romantiserar det, jag som samtidigt dömer det.
Jag har aldrig levt så själv, jag har bara
försökt att leva så
och trott att jag förlorat mig själv
fastän jag egentligen bara
låst in mig själv.


På resande fot funderar jag alltid på det här;
Att få tillhöra, att få känna gemenskap
- utan att låsas in.
Att arbeta ihärdigt och passionerat
- men inte för kapitalismen.
Att få låta kreativiten flöda
- utan publik.




Fri vers (Spoken word/Slam) av Eleutheromania
Läst 134 gånger och applåderad av 9 personer
Utvald text
Publicerad 2020-09-18 13:51



Bookmark and Share


  Bengt Malmsten VIP
Frigörelsen är tudelad - vill jag ge mig av? och bli uppäten av ensamheten. Eller vill jag stanna kvar och uppskatta vad jag har här? och hela tiden vilja fly.

Valet är ditt.
2021-03-08

  ßluie
Samtidigt så finns det så klart en kontradiktion i allt. Walkabout? Gå bort från vad? Gå mot vad? Reste mycket som ung. År. Träffade nomaderna i exil. 5 år, 7 år, 10 år på resande fot. Mot vad? Att landa där man är. Den där djävla rastlösheten. Den avtar desto äldre man blir, det är riktigt. Det där att man kommer ångra det steg man inte tog stämmer inte. Önskar att vi alla förstår att vi är fångade i just vår egen verklighet och att det inte finns något egentligt facit. Gräset är inte grönare på andra sidan. Gunnar Ekelöf närmade sig det där, med tillförsikt sedan gick han ut i sjön. Det finns inget facit
2021-03-05

  ßluie
Det där är svårt. Enkelt när man är 25, svårare när man är 50. Har inget bra svar men funderar fortfarande på att gå på walkabout.
2021-03-05

    Sefarge VIP
För en gångs skull en
Skrivelse mycket väl
värd sin "utvaldhet"!
;)
2021-03-05

  Burn VIP
Mycket bra om oerhört viktiga saker, och som jag ser det så har du redan svaren på frågorna du ställer; de syns genom hela texten, de genomsyrar det du lägger fram här. Det är så viktigt att ställa stora frågor om livet, för tiden rinner iväg snabbare än man tror och när det är för sent så ångrar sig så många över att de inte gjorde det som de egentligen ville göra. Du verkar veta vad du vill - så bara gör det, lev det, gå för fullt med det. Res. Lev det du så tydligt vill leva: resande. Jag behöver inte säga hur underbart det är, du vet det redan helt uppenbart.

Vill du inte det förutbestämda, strunta då i det. Vill du inte vara och leva som alla andra, gör då aldrig det. Det finns inget viktigare än att du väljer det liv som du vill ha för dig själv. Och i och med att du så tydligt i denna text själv besvarar de frågor du ställer då vet du hur du vill leva, och då är det bara att göra det. Lev stort. Sök det stora. Sök det fria. Och var det: var så stor och så fri som du vill. Var bara det som exakt du vill vara. Gör ditt liv bara till exakt det som du vill att det ska vara. Ställ aldrig in dig i några led för att du "måste" det. Det är döden. Var istället precis så fri som du vill vara.

Men allt det här vet du redan. Så bara gör det. Hela ditt liv.

Jag mötte en gång på ett vandrarhem en australiensisk tjej som då hade varit på resande fot i fyra år och i sakta mak avverkat land efter land, världsdel efter världsdel, och som inte hade några som helst planer på att återvända hem. Hon var så lugn i sig själv att jag sällan har mött någon där det har känts så naturligt med sån livsstil. Hon är också en av många människor jag har mött som har gjort helt egna livsval om hur de ska leva och som har genomfört det och fullständigt struntat i hur man "ska" leva. Du verkar helt klart vara en sån person, så sluta aldrig vara det.



2020-09-18
  > Nästa text
< Föregående

Eleutheromania
Eleutheromania