kärleken fyller själen med krafft ensamheten 

suger ur krafft en ända in i benmärgen och äter

upp en inne från . och maler en i sinnet till små

bitar som faller ner som lekande löv i lufften och 

sinnet fylls sackta på med mörker så att man inte 

kan se verkligheten klart . eller tänka in i framtiden

för problemen fasnar i nuet för timen för dagen och 

jag kan inte änns se morgondagen eller vart jag vill 

stå om ett år i mitt liv . jag har inga planeringar eller

mål för mitt liv eller kärleken jag förbrilt söker i min 

mörka värld med ljus och lyckta . men jag ser inte min 

egen framtid eller kärlek allt gapar tomnt och ekar bort 

i mörkret jag fryser . jag vill ha värmen i från någons hjärta

som slår för mej jag vill älska igen jag vill känna mej mänsklig 

för nu går jag ensam och rädd utan någon vid min sida . våren 

är snart här igen då finns möjligheten att möta någon igen