0. Ingress
1. Monarki eller republik
2. Medborgarlön och basinkomst
3. Presstöd
4. Jordbruksstöd
5. Samhall
6. Glesbygd och stad
7. Religion. Islam och verkligheten
8. Antal riksdagsledamöter
9. Pridefestivaler
10. Fängelsestraff
11. Nedskräpning
12. Om EU och EUR
13. Reklamskyltar längs våra motorvägar
14. Plast
15. Invandringen.
16. Brexit





?

0. Ingress

Vi har alla åsikter i olika frågor och jag har här samlat mina.
Kanske instämmer du i mina tankegångar – kanske inte. Du är varmt välkommen att höra av dig till mig.

Gunnar Barkenhammar

Gunnar@Barkenhammar.nu


?





1. Monarki eller republik

En monarki kan vara konstitutionell och den kan vara som forna tiders monarkier där statsöverhuvudet var allenarådande – en absolut mo-narki. Ett exempel är Karl XII, som i stort sett bestämde allt i landet även om han mestadels vistades utomlands. Sverige styrdes från Ben-der under hela fyra år. Ett annat exempel är Thailand där det inte är möjligt att kritisera statsöverhuvudet.
Republik har varit och är en av grundbultarna i såväl kom-munismen som socialismen. Den franska revolutionen avskaffade mo-narkin genom ett pöbelupplopp och så skedde också i Ryssland. Båda upploppen hade sin grund i missväxt. Lenin och Stalin skickade 60 miljoner oppositionella att dö i Sibirien. Putin mördar oppositionella på öppen gata.
I Sverige har ni en republikansk förening som vill avskaffa monarkin för att införa en republik. Såväl kommunismen som social-ismen har detta på sitt partiprogram, men vågar inte torgföra det. Vilket ger en indikation på hur populär monarkin är i Sverige. Och vem skulle de vilja se som president? Gudrun Schyman? Det är lite skillnad på att ha med kronprinsessan Victoria på industribesök i andra länder än att ha med Gudrun Schyman.
The Economist Intelligence Unit mäter demokratiindex. Mo-narkierna toppar denna lista och republikerna hamnar i botten.
Freedom in the World mäter staternas frihet –ett slags frihets-index – och även här hamnar monarkierna i topp och republikerna i botten.



?





2. Medborgarlön och basinkomst

Medborgarlön innebär att varje medborgare får en nettolön på 20 000 kr per månad att leva för. Från det att han föds till dess att han dör.
En sorts medborgarlön är barnbidraget och också pensionen. Nu gäller det att fylla upp gapet däremellan.
Idén om medborgarlön är inte ny. Redan Aristoteles fram-förde tanken. Inte mindre än fem av nobelpristagarna i ekonomi ställer sig positiva till tanken på en basinkomst.
Flera länder har redan infört basinkomst i varierande former. I många fall som pilotprojekt. Finland införde tex en basinkomst för arbetslösa så sent som från och med den 1 januari 2017.
Fördelarna med en medborgarlön är flera. Mindre byråkrati och färre byråkrater, som skall granska bidragsansökningarna. För att inte tala om alla blanketter som försvinner. Vi slipper den stigmatise-ring som bidragstagarna kan känna. Och naturligtvis utrotar vi fattig-domen och kanske minskar antalet hemlösa och antalet kriminella.
Politiskt har medborgarlön varit ett vänsterinitiativ. Dock menar socialdemokratin att utan arbete ingen lön. Jag är långtifrån vänster, men jag tycker att medborgarlön är en utmärkt idé – rak, ren och rättvis.





?






3. Presstöd

Under 1950-talet lades många dagstidningar ner i Sverige. För att säkra utgivningen av de kvarvarande tidningarna diskuterade politikerna att statsbidrag borde utgå. 1965 beslutade den svenska regeringen att stöd skulle utgå till de politiska partierna, som sedan fick vidarebefordra pengarna till sina respektive tidningar. I dagsläget är det en statlig myndighet som fördelar stödet.
Ju större en dagstidning är desto flera annonsköpare drar den till sig på bekostnad av de konkurrerande tidningarna. Totalt utgår en halv miljard kronor per år i presstöd i Sverige. Huvuddelen går till dagspressen och särskilt storstadspressen. I presstödet ingår också ett stöd till små, udda tidningar och till och med taltidningar. Man kan fundera över varför Finanstidningen får presstöd, vars läsare borde kunna betala vad tidningen kostar.
Dagstidningen är dels en bärare av ett politiskt budskap och dels av annonser. Kultur, sport, och nyheter kan lite generellt betraktas som attraktioner för att läsarna skall lockas läsa även annonserna och de politiska åsikterna.
Skattebetalarna tvingas via skattsedeln att betala för att poli-tiska förespråkare via dagstidningarna skall kunna få ut sina budskap. Krämaren måste betala för utrymmet medan politikerns textreklam skall delfinansieras av skattebetalarna. SvD får årligen 40 MKr och Skånska Dagbladets lika mycket. Förutom presstöd åtnjuter dagspres-sen en lägre moms, vilket även välmående dagstidningar profiterar på.
När det gäller mångfalden är det naturligt att vi har en sk yttre mångfald, dvs en mångfald i antalet tidningar av olika politisk färg. Det finns dock en möjlighet att ha en inre mångfald, dvs att inom varje tidning låta olika politiska inriktningar komma till tals. Ett exem-pel är Tidningen Ångermanland, som har såväl en socialdemokratisk som en moderat ledarsida. De flesta dagstidningar låter företrädare från olika politiska riktningar komma till tals.
Stöd till kommersiella projekt är inte bra för någon och allra minst för konsumenten. Motsvarande stöd finns bl. a. i Frankrike, Ita-lien och Grekland och i de övriga nordiska länderna.
Kanske är det så att tidningarna blir sämre på grund av presstödet. Så fort en verksamhet inte bär sig är det alltid någon annan som skall betala. Vi måste ha bort systemfelen i samhället och bidrag till kommersiella verksamheter måste bort antingen det gäller jordbruk eller dagspress. Tyvärr är det nog så krasst att man väljer efter storlek och upplagespiralen verkar med full kraft.
Presstödet är en synnerligen het potatis att debattera därför att så många journalister är beroende av stödet för sin utkomst. De har makten över budskapsbärarna, drevet går och debatten tystas ner. Att kritisera presstödet i media är som att svära i kyrkan.
Utan presstöd kommer även dagstidningarna att anpassa sig så att de kan attrahera en större målgrupp. I Sverige är DN det domine-rande debattforumet där samtliga partier kan bryta åsikter. När det gäl-ler DNs kvalitet så saknar den motstycke bland svenska dagstidningar. Kanske skulle vi få en mera liberal debatt med färre partsinlagor och mindre ställningskrig om vi hade en enda tidning på varje ort som tvingades ta hänsyn till sina prenumeranter.

?




4. Jordsbruksstöd

Profithungriga bönder som klagar och vill ha bidrag antingen det reg-nar eller är solsken. Lantbrukare har i alla tider parasiterat på samhällets resurser för att få skördebidrag och mjölkbidrag och kobidrag och all sköns bidrag. Just för att ”vi skall vara garderade inför ett avspärrnings-läge”. Och hur länge har vi inte hållit en olönsam sockerindustri under armarna. Lantbruk är företag och skall lika lite som alla andra företag subventioneras.
EU betalar olönsamma tobaksodlare i Sydeuropa. Just därför att de är tacksam valboskap. Nära hälften av EUs budget går till att hålla liv i döda lantbruk och en död landsbygd.


?





5. Samhall

I Sverige har vi under åren sett ett antal institutioner läggas ner. Mentalvårdens institutioner har lagts ner och de mentalt handikappade har fått komma ut i samhället. Fattigstugorna lades ner och hjonen fick vård på annat sätt. Vanföreanstalterna lades ner och de rörelsehindrade barnen integrerades i vanliga skolklasser. Allt för att värna om männi-skovärdet.
På Samhall institutionaliseras människor och hindras från att integreras i samhället. Det är människovärdigare att de får komma ut i vanliga företag och arbeta där och slippa institutionen där de blir stämplade som mindre kapabla. Så gör man i England och så borde vi göra även i Sverige.



?






6. Glesbygd och stad
De flesta glesbygdskommuner i Sverige har en uppochnervänd ålders-pyramid och ett antal bidragsbehövande ”vi-flytt-int-are”. Skatteun-derlaget blir för litet och kommunalskatten räcker inte till för att ge den service medborgarna har rätt att kräva av ett modernt samhälle. Barnen blir understimulerade och gamlingarna får inte rätt vård. Varför skall vi ha dålig skola, dålig sjukvård och dåliga kommunikationer både i stan och på landet. När resurserna är knappa måste de omfördelas och kon-centreras.
Redan Havamal konstaterade att ”Vid sandstränder små, och sund små, är människors sinne smått”. Nationalism, hembygdsfunda-mentalism och egoism präglas inte av någon större vidsynthet. Har man svårt att se över egnahemshäcken, har man också svårt att inse vad gränsöverskridande handel betyder för ett lands välstånd. Före murens fall höll Sverige på att bli helt isolerat med en politik präglad österi-från. Pierre Schori dansade på Castros tak, stöttade Mogabe, besökte vännerna i såväl Moskva som Bukarest. Men aktade sig för Tyskland och Storbritannien där han inte kunde spela Allan.
Det Centerparti som vill framstå som både grönt och skönt har en otäck, brun kärna. Samma nationalism ser vi i Danmark, vi ser det i Österrike, vi ser det i Norge och vi ser det i Tyskland – det land som är Europas minst urbaniserade.
Det kommunala utjämningsstödet dränerar livskraftiga städer och håller halvdöda glesbygdskommuner under armarna. Resurser skickas från livskraftiga regioner till regioner som inte har förutsätt-ningar att kunna klara sig och vi kommer in i en bi-drags/beroendespiral.
Låt oss satsa på städerna och låt oss se till att vi åtminstone där får ordentliga skolor, ordentlig sjukvård och ordentlig kommunal service med kollektiva kommunikationer. Då slipper vi arbetskrafts-pendlingen och nöjespendlingen.
Norska politiker vill in i EU, men hämmas av inskränkta, konserverande glesbygdsfundamentalister. Det var ingen tillfällighet att 94 % (!) av jämtarna röstade nej till EU. Det var heller ingen tillfällig-het att nej-linjen fick mest stöd i glesbygden.
Och vad beror det på att vi har dyr mat, dålig vård och dåliga skolor? Jo, just pga bevarandedoktrinen. Socialdemokraterna har under sin storhetstid kunnat driva en korporativistisk politik, som inte gynnar fri handel och följaktligen inte heller konsumenten. Under den social-istiska eran gled Sverige in i en socialistisk dvala med en ofantlig of-fentlig sektor. Med domustanter som drev bevarandepolitik.
Vi har en pågående polarisering stad – land. Polarisering ser vi inte bara här utan också när det gäller fattiga och rika, en politisk po-larisering på vänster- högerskalan, polarisering mellan låginkomstta-gare och höginkomsttagare och kanske också en ideologisk/moralisk polarisering med fake news.
Med internet trodde vi att avfolkningen av glesbygden skulle stanna av men den tendensen har uteblivit, mycket på grund av att det helt enkelt inte finns någon uppkoppling. Och det ser dessutom mörkt ut för framtiden trots politiska löften om uppkoppling på 100 Mbits/s senast 2020. Kreativitet kräver kluster, och klustren hittar vi i tättbe-byggda områden.
Det är dags att vi inser att det inte går att rädda glesbygden. De som vill bo på landet gör det på bekostnad av att det långt till det mesta – vård, skola, omsorg - och långtifrån billigt.
I Sverige har vi ”die letzte Wildnis Europas”. Och det är fritt för varje företagare som vill investera. Glesbygden är utmärkt för ensliga som-marstugor, och enslighet och avskildhet på sin fritid är något som svensken älskar.
Slutsatsen blir att glesbygdsbefolkningen är en bromskloss för utvecklingen. De är konservativa, de vill bevara det bestående, och blir på så sätt lätt inskränkta. Kanske är det så att glesbygden genererar en viss typ människor. Att själva miljön påverkar dom. Skall vi tro sovjetiska forskare så går detta ner arvsmassan, men riktigt så illa kan det nog inte vara. Definitionsmässigt är glesbygd kommuner med en befolkningstäthet på mindre än fem invånare per kvadratkilometer och landsbygd kommuner med minst fem invånare per kvadratkilometer och max 30 000.
?






7. Religion. Islam och verkligheten

Vår synnerligen kloka, diplomatiska och välartikulerade ärkebiskop tycker att kristenheten och islam skall integreras som goda grannar. Hon bör läsa Koranen en gång till.
Grundtankarna i islam är bl a alkoholförbud. Muslimer får inte dricka alkohol i någon form. Inte ens i mat. (Koranen 5:90)
Inom islam råder abortförbud. (Koranen 17:31 och 81:8))
Enligt islam är djur är inget värda. Halalslakt är djurplågeri. Hundar är orena. (Koranen 5:3)
Inom islam råder klädestvång. Kvinnor får tex inte visa håret och kroppen skall vara heltäckt. (Koranen 24:31 och 33:59)
En rättrogen muslim skall mörda icke muslimer. Vi har sett ett antal självmordsattacker på otrogna. Bilar som kör in i folksamling-ar. På detta sätt säkrar muslimen en plats i himmelriket. (Koranen 2:191, 5:33, samt Världen Idag, den 23/1 2012 ”Muslimer måste döda judar”)
Att inte äta under dygnets ljusa timmar under ramadan (Ko-ranen 2:185). Inte bra för individen och inte för hans arbetsgivare. Islam påbjuder piskstraff, halshuggning, handavkapning och ihjälstening som straff för brott. (Koranen 24:2, 5:33, 5:38) Filmen So-raya M. är ett talande bevis på detta. Soraya avrättades genom stening efter att ha blivit falskt anklagad för otrohet. Filmen är baserad på boken ”Den stenade kvinnan” skriven av Freidoune Sahebjam, 1990.
Männen bestämmer över kvinnorna. Över vem de får umgås med. Muslimska män får misshandla sina hustrur. Hon skall dessutom stå till hans förfogande närhelst han så önskar. Islam talar om kvinnan som en åker som han när han vill kan beträda. (Koranen 2:223, 4:15 och 4:34)
Inget spel om penningar och penningars värde. (Koranen 5:90)
Muhammed gifte sig med och gjorde en nioårig flicka med barn. Detta är pedofili.
Vidare föreskriver Koranen att:

Hundar är orena. (Koranen 5:3)
En man har rätt att slå sin olydiga hustru (Koranen 4:34)
Döda de otrogna var du än hittar dem. (Koranen 2:119)
Kriga mot de otrogna som bor i ditt grannskap (Koranen 9:123)
Döda de otrogna var du än fångar dem (Koranen 9:5)
Någon annan religion än islam är inte acceptabel (Koranen 3:85)
Judar och kristna är perversa, slåss mot dem (Koranen 9:30)
Stympa och korsfäst de otrogna om de kritiserar islam (Ko-ranen 5:33)
Straffa de otrogna med kläder av eld, järnrör med hakar och kokande vatten (Koranen 22:19)
En muslim får inte ha otrogna som vänner (Koranen 3:28)
Halshugg de som inte tror på Koranen (Koranen 8:12)
Att provocera icke muslimer är en god handling (Koranen 9:121)



?





8. Antalet riksdagsledamöter

Minska antalet riksdagsledamöter till 175. Ledamöterna röstar under partipiskan. Röstar de inte enligt partilinjen så hamnar de långt ner på listan inför nästa val. Detta torde ha stöd av en stor del av svenska fol-ket utom hos dess företrädare. Att framföra det i riksdagen är att som svära i kyrkan. Men varför betala för ett antal knapptryckare? Det finns angelägnare saker att lägga skattepengarna på.

?





9. Pridefestivaler

Skönt för bögarna och flatorna
Och de bisexuella skatorna
Att de kunde komma ut
Äntligen och till slut
Registrera partnerskap
Och få svenskt burskap
Aposteln Matteus menar
I en av våra grundstenar
I nitton, fem och sex
En hederskodex
Att äkta ståndet är för hetro
Inte för avvikande homo
Sätt stopp och återigen stopp
För östrogenkärringar med snopp
Barn skall prioriteras
Inte diskrimineras
Med två av samma slag
Där har lagen kommit i olag
En monumentalnackdel
Att barn drabbas av hormonfel
Vaddå stolt och stolthet
Det är ju bara skevhet
Vi vill slippa se bögar och flator
Fjolla runt på torg och på gator
Demonstrerande sina perversioner
Och aparta relationer
Låt hemmet vara er borg
Inte våra gator och torg
Ett genetiskt fel är en privatsak
Så gör som ni brukar
Med era styva……
Stoppa upp Pride där bak

?







10. Fängelsestraff
”Enom till straff och androm till varnagel”, hette det i forntiden. Med en mera modern syn så skall den intagne återanpassas till samhället. Då är det kanske inte riktigt bra att i fängelsets verkstäder och fritidsloka-ler frekventeras med andra intaga. Förr eller senare skall den intagne friges och då skall han bli en god samhällsmedborgare, som arbetar och betalar skatt.
Det finns många teorier om hur de intagna skall förvaras. En teori tror på att återanpassningen sker bäst om den intagne isoleras i sin cell med bara en bibel som cellskap (sic). En annan, lika extrem teori, tror på arbete under tystnad. Irländarna tror på isolering och arbete med belöningar för gott uppförande. Det svenska systemet bygger på arbete, utbildning och behandling där varje intagen har sin egen cell med till-gång till TV. Det verkar som om vi går mot ett utvidgat system med elektronisk övervakning. Då kan den intagne vistas i hemmet och leva ett normalt liv isolerad från kriminella kontakter.
Återfallsfrekvensen för brott är i runda tal 40 %. Kanske är det så att en stor del av dessa 40 % är yrkesförbrytare, som svårligen kan tänka sig en annan yrkesbana.
Det är en lite lustig situation att de intagna skall förvandlas från onda människor till goda, medan fångvaktarna förvandlas från goda människor till onda. I fångvaktarnas fall sker detta omedvetet och mot deras vilja.
I den kristna och muslimska mytologin förvandlas ängeln Lucifer till Djävulen. Ärkeängeln Lucifer, som Gud skapade av eld, tycker sig förmer än de andra änglarna som Gud skapade av jord. Luci-fer får hybris och sätter sig upp emot Gud, som låter honom genomgå en total personlighetsförändring för att bli Djävulen själv.
På samma sätt förvandlas kriminalvårdaren från en hederlig tjänsteman till en ondskefull sadist, som inte ser de intagna som männi-skor, eller snarare som avhumaniserade människor.
KRIS jobbar för att de som kommer ut från fängelset skall kunna komma in i ett vanligt hederligt liv. Det är en behjärtansvärd in-sats de gör för att återanpassa den frigivne till ett normalt liv. Men fort-farande har vi kvar dessa 40 % som inte kan eller vill.
”Brottsligheten kan öka eller minska, men det beror inte på att man ändrar straffsatserna”, menade Lennart Geijer, justitieminister 1969-76. Han menade att straffet enbart är till för att vedergäll-ningsivrarna skall känna sig nöjda.
Många av de som sitter inne har en lägre utbildning än ge-nomsnittet i Sverige. På samma sätt är det med förvärvsfrekvensen. Bara drygt tjugo procent hade ett jobb när de fick sin dom mot knappt sjuttio procent av genomsnittet har ett jobb.
Det har hänt mycket inom svensk fångvård genom historien. Och mycket kommer att hända, vilket man har lite svårt att förstå när man tycker att nu har vi kommit så långt det går att komma och nu går det inte att komma längre. Men så är det inte. I stället kommer utveckl-ingen att gå ännu snabbare. Synen på straffet som vedergällning är på väg att försvinna. I stället ser man den intagne som en patient som skall tillfriskna. Det gäller bara att hitta rätt medicin för varje åkomma och för varje patient.
Ett radikalt grepp skulle vara att spärra in de yrkeskriminella i preventivt syfte, men nu är lagen sådan att det inte går straffa någon för brott han sannolikt kommer att begå utan bara för något som är be-visat och dömt. När det gäller terrorbrott så är det själva intensionen som är straffbelagd. Och då vore det inte orimligt att göra på samma sätt med våra hemmaterrorister. Ett sätt att komma runt detta skulle vara att göra straffsatserna progressiva på samma sätt som skattesatserna är pro-gressiva. Ju bättre man lyckas i det här livet desto högre blir skatten. Ju värre/bättre brottslingen lyckas i sin brottsliga verksamhet desto längre tid får han sitta inne.
Sedan har vi de som sitter inne för att de är sjuka i huvudet – pedofiler och våldtäktsmän, pyromaner och kleptomaner. De skall hjärntvättas på ett mentalsjukhus och inte sitta i fängelse. På samma sätt är det med psykopaterna. De som har svårt att sätta sig in i hur andra människor reagerar och de lär sig inte att undvika hot genom tidigare erfarenheter. Inte heller för dom är fängelset en bra terapi.
Internerna som sitter inne för rattfylla räknar dagarna till dess att de skall komma ut och få en rejäl blecka. Trots all behandling de får under fängelsetiden.
Vetenskapsrådet har föreslagit att intagna skall kunna träffa och prata med människor utanför murarna. Frivilliga som ställer upp och pratar med de intagna. Många som kommer till samtalsstunderna kommer från olika församlingar. Kanske tror de att de skall kunna värva nya anhängare, kanske vill de göra en välgärning. Tanken med de religiösa samtalsstunderna är kanske att få förhärdade brottslingslingar frälsta och att de som frälsta skulle lämna sin brottsliga verksamhet. När det gäller alkoholister så är det nog så att de kan bli nyktra alkoho-lister antingen genom att bli förälskade eller frälsta. Ett exempel är väckelsepredikanten Målle Lindberg, som återgick till sin tro och bör-jade som väckelsepredikant för Maranata. Ett för Målle Lindberg eko-nomiskt synnerligt fördelaktigt yrkesval.
Det är heller inte så lätt att komma ut från ett fängelse. Det finns knappast någon arbetsgivare som vill ha någon som suttit inne. Det är svårt att stå emot erbjudanden om att vara med om en inkomst-bringande quick fix. Inom två år efter frigivningen döms mera än hälf-ten av de intagna till ett nytt straff.
När det gäller förvandlingen från en vanlig hederlig medbor-gare till en ondskefull kriminalvårdare så är processen ganska generell. Vi har sett den under förföljelserna av icke renrasiga arier. Ett skräm-mande exempel är hur tyska regeringen efter krigsslutet ville bli av med ett antal fångar i ett koncentrationsläger i Litauen. De kallade 120 kon-torsanställda i Hamburg till ett frivilligt uppdrag. Notera efter krigsslu-tet. De behövde 100 frivilliga och räknade med att 20 skulle hoppa av när de fick reda på vad uppdraget gället. Inte en
enda hoppade av utan alla ställde upp som frivilliga för att ta livet av fångarna. Det har spekulerats i hur normal människa kan ställa upp på ett sådant uppdrag och kommit fram till att förövarna inte ser offren som människor. En bitter eftersmak av Reservbataljon 101, som 1942 gick in i den polska byn Józefów och så att säga för hand sköt 1 500 judiska kvinnor, barn och gamla. Reservpolisbataljon 101 var helt van-liga män, som var för gamla för att kallas in till militärtjänst.
Arundhati Roy beskriver i sin bok ” De små tingens Gud” hur en ingift hustru behandlas av sin nya familj. Ett kvinnoförtryck-ande fängelse inom familjens ram med en ”fånge” och ”fångvaktare.”. I det indiska samhället skall kvinnan gå tre steg bakom mannen. Mannen bestämmer och kvinnan packe och rätte sig. Perfekt för en Luciferpro-cess.
Kanske är det ett generellt fenomen där någon är överordnad någon annan. I familjer där mannen och hans släktingar bestämmer över kvinnorna. Fadimes far och hennes bror torde redan i Kurdistan sett sig som fångvaktare. Och inte bara de utan generationer tillbaka. Annars är det så i de flesta arabiska familjer att kvinnan bestämmer, vilket kan vara lite svårt att tro. Men i Kurdistan är det inte så.
Upptäckaren av Luciferefftekten, socialpsykologen Philip Zimbardo, menar att blotta uppdelningen i ”vi” och ”dom” skulle sätta igång processen. Flera försök visar detta bl a med schimpanser i Tanza-nia. Nu är det en viss skillnad mellan plitar och schimpanser. Enbart uppdelningen i vi och dom är inte rimlig. Det måste finnas flera fak-torer som spelar in. En faktor är givetvis makt. En annan är att indivi-den med makt ser ner på den som den utövar makt över. Att vi får en tudelning i ”vi som är lite mera värda” och ”de som är lite mindre värda”. Ytterligare en faktor torde vara att det utvecklas ett rollspel inom gruppen med makt. I fängelset har vi dessutom kostymeringen som ytterligare förstärker skillnaden mellan vi och dom. Fängelsemil-jön är på så sätt en idealisk miljö för att starta en Luciferprocess.
Nyckelordet för att undvika en Luciferprocess torde vara jämställdhet. Och därav följer att alla ojämlika konstellationer skulle trigga en Luciferprocess – i ojämlika familjer och grupper, i ojämlika företag och institutioner, i samhällen och kulturer. En skrämmande tanke.
När det gäller Lucifereffekten inom familjen så återger den verbale Jan Myrdal en passus av Charles Dickens om det han kallar ”äktenskapsfångvaktaren”. Jag återberättar här kortfattat texten med Dickens formuleringar:
”Denne äktenskapsfångvaktare håller sin äktenskapliga fånge till person och egendom i ett lika solitt fängelse som om det vore av järn och granit. Flera orättvisor begås här än i det mest eländiga fängelse. Om han är en man med råbarkade drifter behandlar han sin fånge illa - allt i lagens namn. Fången – hustrun – är fångvaktarens till-hörighet med den skillnaden att han inte kan sälja henne.”
Förvisso skrivet för 200 år sedan, men man kan föreställa sig Lucifereffekten och den förnedring som hustrun utsattes för, och i många fall fortfarande utsätts för.
När det gäller fängelserna så borde en övervakning i hemmet i kretsen bland nära och kära, barn och blomma, släkt och vänner, vara en bättre omgivning än en krets av kriminella och pikande plitar som skapar agg mot samhället. För de grövre brottslingarna går det att hitta andra platser och andra system.
Alltför många intaga har berättat om att de blir illa behand-lade så problemet borde vara uppenbart ända upp i högsta kriminalvår-den. Eller så är det så att Krim söker förklaringar till varför de intagna blir behandlade som de blir. Elakheterna är illa nog, men än värre är likgiltigheten. Att inte göra något. Och då frågar man sig naturligtvis varför? Oförmåga? Inkompetens? Ovilja? Kanske är det dags för nya kvastar att sopa. Som sopar bättre än de borstar.
För att kunna förhindra unga att bli brottslingar började man redan på dagis med att observera de barn som var särskilt bråkiga. Det hade nämligen visat sig att de hade en större benägenhet att bli brotts-benägna som vuxna. Nu följer man deras utveckling och försöker leda in dom på rätt bana redan från början.
Var och en av de 5000 intagna på svenska fängelser kostar 6000 kr per dag, dvs. 30 miljoner kronor per dag eller 11 miljarder per år. Besparingen med det nya systemet blev avsevärd och pengarna kunde användas till annat. Som en randanmärkning är kostnaden för alkoholismen 45 miljarder per år.
Det finns ett antal paralleller mellan alkoholisten och den förhärdade brottslingen. Det är samma typ av självskadebeteende, samma skador på medmänniskor. Samma missbruk – alkisen missbru-kar alkohol och den förhärdade brottslingen missbrukar förtroendet att frige honom. Samma egotripp att leva på andra och kanske också samma flykt från en bister verklighet. Samma typ av återfall. Samma beroende – alkisen för sitt sug och den förhärdade brottslingen för att han måste. Han kan inte få någon annan försörjning. Alkisen får hjälp av före detta alkoholister och av terapeuter specialiserade på alkohol-ism om han skulle vilja.
På samma sätt skulle det bli med förhärdade brottslingar. Att de får hjälp av före detta brottslingar, och av terapeuter specialiserade på brottslingar. Det förefaller som om en djup förälskelse eller en reli-giös frälsning kan få in åtminstone alkisarna på en nykter bana och kanske är det likadant med brottslingar.


?






11. Nedskräpning

Malmö stad borde anställa redan arbetslösa för att hålla rent i staden. Renheten attraherar turister och andra besökare. Så på det sättet så kanske satsningen skulle kunna visa sig lönsam. Förvisso har Malmö stad egna renhållare. Men trots detta ligger det alltför mycket skräp längs våra gator och på våra grönområden.
Olika kulturer har olika krav på hur ren deras stad skall vara. I Holland skurar de boende trottoaren utanför sin bostad.

?





12. Reklamskyltar längs våra motorvägar

Det står otaliga reklamskyltar längs våra motorvägar.
I december 2016 kom en dom i Mark-och miljödomstolen som krävde bygglov för skyltarna. Men fortfarande står det otaliga skyltar längs våra motorvägar. De flesta på ett uttjänt fordonssläp. SDS har haft uppe problemet i ett antal artiklar. Men ingenting händer. Kanske skulle det krävas ytterligare lagstiftning där samtliga involve-rade – markägaren, annonsören och ägaren av fordonet- bötfälls med den månatliga boten på 5 000 kr. Vad gör Trafikverket för att få bort skyltarna?? Och vad gör kommunerna, som är ansvariga i en del fall?


?





13. Om EU och EUR

Syftet med en valuta är att den skall vara stabil och enkel att använda som betalningsmedel.
Valutan skall vara stabil över tiden och stabil gentemot andra valutor. En sparad slant skall behålla sin köpkraft över tiden. Valutan skall inte vara ett politiskt instrument för att skyla över systemfel i en ekonomi.
Devalveringar är ett sätt för skrupelfria regeringar att utnyttja valutan för att dölja systemfel och på så sätt uppnå kortsiktiga, poli-tiska vinster. Devalveringen är ett enkelt sätt att skaffa konkurrensför-delar och över en natt förbättra ett lands handelsbalans. Den egna valu-tan blir ju relativt sett billigare och andra valutor mera värda omräk-nade till den egna valutan. Framför allt kan lönerna höjas utan att kon-kurrenskraften försvagas. Skräckscenariot blir när flera regeringar ut-nyttjar samma trick och vi får sk konkurrerande devalveringar. Så små-ningom försvinner devalveringseffekten och de höga arbetskraftskost-naderna slår igenom. Slutligen drabbar devalveringen löntagarna i form av arbetslöshet. Som sedan skall lösas med en högre inflation, som dri-ver på investeringarna och så är landet inne i en ond cirkel.
Man skulle kunna likna valutatrixandet vid ett drogmiss-bruk. Drogmissbrukaren är lycklig för stunden, men han dras obönhör-ligen ner av sitt missbruk. En svag krona skänker lycka för stunden, men på sikt är en svag valuta förödande för en ekonomi. Vi vill att det skall gå bra för våra exportföretag. De skapar intäkter och arbetstill-fällen, de är grunden för vårt välstånd. Då är det frestande för det poli-tiska etablissemanget att se till att kronkursen hålls nere. I internation-ella idrottstävlingar ställs idrottsmän och nationer mot varandra i en ädel kamp. Den som är dopad blir diskvalificerad och avstängd. När det gäller kampen om marknadsandelarna är idealen inte lika höga. Här är doping legio och medlen är devalveringar och inflation. Regelrätta de-valveringar är inte möjliga inom EU-samarbetet, men det finns andra medel för att försvaga kronan. Underskott i handelsbalansen är ett me-del. Skvalpvalutan i sig försvagar kronan. Som vanligt är det langarna, politikerna, som säkrar taburetterna och tar hem de stora vinsterna. Fö-retagen, missbrukarna, är lyckliga för stunden och odlarna, national-ekonomerna, är svåra att komma åt. Vi vill alla ha ett drogfritt samhälle. Dopingkontrollerna inom EU har visat sig mycket effektiva för den svenska ekonomin, som i mångt och mycket började likna en öststatse-konomi innan EU.
En lätt paradoxal effekt blir det när den egna valutan värde-ras ner av penningmarknaden. Effekten är densamma som med en de-valvering, men det är just det minskade förtroendet för landets eko-nomi som gör att landet blir konkurrenskraftigt och exportinkomsterna ökar. Men samtidigt blir ju varorna på den internationella marknaden dyrare, allt vi importerar blir dyrare, och framför allt har den lilla män-niskan blivit varse att det inte längre är billigt att turista utomlands.
Förutom att kortsiktigt öka investeringstakten och minska arbetslösheten så har inflation varit ett sätt att med valutans hjälp föra över resurser från en del av befolkningen till en annan. I de flesta fall från småsparare till storlånare, dvs det är som vanligt den lilla männi-skan som får betala.
Skrupelfria regeringar kan också muta sina väljare. Det vad som sker med jordbruksstödet inom EU idag och det var vad som skedde på 1970-talet i Sverige när antalet anställda i den offentliga sek-torn fullständigt exploderade och lönenivån för de kollektivanställda ökade med 20 %. Detta betalades med inflation och utförbacken för SEK började. Då låg SEK på 1,30 mot DEM, medan vi betalade 4,60 vid sekelskiftet.
Historiskt sett har den svenska kronan varken uppfyllt krite-rierna att vara ett stabilt betalningsmedel eller ett enkelt betalningsme-del.
Kronans värde har urholkats genom en politiskt medveten och styrd inflation. Under 1970 och 1980-talen halverades värdet av kronan var tionde år, dvs inflationen låg på 8% per år. Vi hade dessu-tom en devalvering 1981 och en 1982.
Valutan skall ge en god uppfattning om priset på en mark-nad. Med ständiga växelkursförändringar för ett otal valutor blir det varken enkelt eller transparent att handla på en marknad. Med en ge-mensam valuta slipper vi påslagen för växelkursgarderingar, vi slipper växelavgifter och vi slipper arbetet med dessa, vilket ger billigare varor för konsumenten. Sett ur den här synvinkeln skulle EMU-området kunna sträcka sig utanför själva EU-området.
Det är inte rimligt att dela upp en homogen marknad i ett an-tal valutaområden. Vi kan bara föreställa oss problemen med att ha en valuta för varje kommun, som ju i sig har varierande ekonomiska pro-blem, som skulle kunna lösas med devalveringar och inflation, men som på intet sätt skulle gynna landet. På samma sätt skulle var och en av delstaterna i USA kunna ha var sin valuta.
Grundtanken med EU är den gemensamma marknaden, dvs att varor, tjänster, arbetskraft och kapital skall kunna köpas och säljas på en marknad, där konkurrensen är fri och då blir det också naturligt med en gemensam valuta. Och detta är också grundtanken med över-gången från nationella valutor till en för den gemensamma marknaden gemensam valuta. På samma sätt med tullhinder och andra handelshin-der.
Spekulerar vi sedan över hur priset på en valuta sätts, så skil-jer sig inte prissättningen från prissättningen på aktier, dvs kursen byg-ger på förtroendet för ekonomin. Ett konstlat system av den typ vi hade i Sverige fram till 1992 med en fast växelkurs kopplad till växelkurs-samarbetet ERM, som tog över det tidigare växelkurssamarbetet i form av den sk valutaormen. Detta visade sig lika farlig som andra valuta-kopplingar utan konvergenskriterier. Ett exempel är den asiatiska va-lutakollapsen bl a på Filippinerna 1997, och 2002 kollapsade den till USD kopplade argentinska valutan.
En positiv effekt av en stor valuta är den sk kontanträntan. Om ett land exporterar varor till EU och den likvid för varorna som be-talas i EUR blir kvar i säljarlandet fungerar ju likviden som ett lån. Ju större en valuta är desto större blir denna kontantränta. Med en stark EUR kan man tänka sig att EU kommer att öka sina intäkter i form av kontantränta på bekostnad av USA.
Behovet av en stark och stabil valuta manifesterades i Maastrichtavtalet 1989 då vi fick ecun, som skulle utgöra en förstärk-ning av den då synnerligen starka DEM och en motvikt mot USD och JPY. Tigerekonomiernas och Japans uppsving under 1980-talet orsa-kade ett valutautflöde, som hade en negativ inverkan på investerings-viljan i Europa. Trots att en svag valuta är positiv för exporten så är det lätt att inse att utan investeringar blir det på sikt ingen export. Det är den svaga valutan och de kortsiktiga exportmöjligheter som får tvivel-aktigt tunga ekonomer och kvartalsplanerande företagsledare att gå emot EMU. Att f.d. riksbankschefer skulle döma ut sin institution vore för mycket begärt.
En gemensam europeisk valuta ställer krav på reell förnyelse av de europeiska ekonomierna. De konstlade medlen inflation och de-valveringar är i praktiken redan borta. Den rörliga växelkursen finns kvar för GBP och SEK, och den reglerar konkurrensförmågan i en be-gränsad utsträckning. Nu måste anpassningen ske genom omflyttningar av varor och tjänster, av arbetskraft och kapital. Vilket innebär att skillnaderna i ekonomierna inte får vara alltför stora. Därför är det rim-ligt att geografiskt begränsa EU till Europa, dvs till Ural i öst och till Bosporen i syd.
Företagare gör allt för att undvika risker. Varje företagsledare vet att han inte bedöms efter sina förtjänster utan döms på sina misstag. Därför vill han ha sin tjänstemannatrygghet och kan han undvika valu-tarisker så gör han det. Företagarna i EUR-länderna undviker främ-mande valutor i den mån de kan.
Det finns en klar skillnad mellan de politiska, nationella styrsystemen och de ekonomiska, internationella styrsystemen. De po-litiska, nationella, - och protektionistiska - styrsystemen verkar närmast som en bromskloss på de ekonomiska systemen. Den uppskalning som skett genom EU har varit en motor i det ekonomiska livet. Med stan-dardiseringen som ett exempel.
Vi är inte särskilt autonoma även om vi ibland förleds att tro det. Vi kan inte föra vilken säkerhetspolitik vi vill, vi kan inte föra vil-ken arbetsmarknadspolitik vi vill, vi kan inte stifta vilka lagar vi vill, och vi kan inte föra vilken ekonomisk politik vi vill. Vi är helt bero-ende av omvärlden och våra exportmarknader.
Inte mindre än 20 länder utanför EU-området har sin valuta direkt knuten till EUR, med ett spel på några procent, den sk band-bredden. De flesta av dessa länder är de forna franska kolonierna i Västafrika, men dock. Innanför EU har Danmark knutit sin valuta till EUR.


Penningpolitik och finanspolitik

Med EMU frånsäger sig den svenska Riksbanken möjligheten att med ränta, penningmängd och växelkurs att försöka styra konjunkturen. Räntevapnet är ett mycket lättviktigt vapen jämfört med att de vinster det ger att hålla den arbetsföra befolkningen i arbete, dvs de realeko-nomiska instrumenten är väsentligt mera kraftfulla än styrränta och skatter.
Det blev ordning på Sveriges finanser först när Sverige för-sökte anpassa sig till EUs konvergenskrav, dvs låg inflation, sunda statsfinanser med låg ränta och litet budgetunderskott och en stabil va-luta. 1993 bestämdes tex att inflationen mätt som konsumentprisindex skulle begränsas till 2 % +- 1%.
Med EUR hade inte SEK utsatts för angrepp från valutaspe-kulanter och Riksbanken hade heller inte tvingats försvara valutan till den förskräckande effekt detta fick för bl a landets villaägare med rän-tesatser på 15 %.


En större marknad

Med EU blev det lättare för varor, tjänster, arbetskraft och kapital att röra sig över gränserna. Vi fick en större marknad med en ökad grad av specialisering och en ökad konkurrens. Vi kan jämföra med industrial-ismens genombrott, som resulterade i kraftigt sänkta priser för konsu-menterna tack vare specialisering, rollfördelning och massproduktion.
Vi slipper och har redan sluppit tullarna och den administrat-ion tulldokumenten medförde. Vi håller på att riva de icke tariffära handelshindren i form av nationella regler för elartiklar, regler för byg-gen, regler för etableringar.
Genom EU har en standardisering av imponerande mått ge-nomförts.
Den större marknaden och den gemensamma valutan ger en stabilare ekonomisk utveckling. Dels på grund av trycket från de övriga medlemmarna, men också på grund av de utjämningseffekter en funge-rande, större marknad har med framför allt en utjämning av arbetsföra i arbete.
Ju större marknaden är desto konkurrenskraftigare måste ak-törerna vara och desto lägre blir priserna.
Den större, gemensamma EU-marknaden ger framför allt en ökad konkurrenskraft mot USA och mot Asien.
Det är denna större marknad som är hela grundtanken med EU. Inte den politiska gemenskapen. Genomförs grundtanken resulte-rar detta i lägre priser för den lilla människan. Förlorarna blir av tullar och bidrag skyddade företagen och de statliga monopolen.


Tillväxtstimulator

Vård, skola och omsorg drar det mesta av kostnaderna i stadsbudgeten. De intäkter som skall täcka kostnaderna kommer in till staten i form av skatter. Skatteunderlaget skapas av industri och handel. För varje in-dustrianställd skapas ytterligare fyra nya anställningar. Den anställde behöver skolor och butiker, vård och motion. Och på samma sätt när industrier läggs ner så mister inte bara den industrianställde sitt jobb utan med honom ytterligare fyra anställda. Och på samma sätt lever in-dustrin av sina intäkter. Ju större marknad desto större intäkter. En större marknad blir en tillväxtmotor, och en stabil grund för välståndet och reallönerna ökar.
En gemensam valuta lägger in en högre växel i denna till-växtmotor. Frankel och Rose (Frankel, Jeffrey, Rose, Andrew ”An Es-timate of the Effect of Common Currencies on Trade and Income” Draft of NBER Working Paper WP #7857, October 3, 2001, on line version). har visat detta i en studie av 200 ekonomier. Skulle en ge-mensam valuta vara den tillväxtmotor Frankel och Rose visar, så skulle Sverige med EUR Sverige trefaldiga sin handel med de övriga EUR-länderna. Varje procentandels ökning gav de undersökta ekonomierna en tredjedels procentandels ökning av inkomsten per capita.


Centraliserade och decentraliserade beslut

Oavsett om vi vill eller inte blir vi mer beroende av den gemensamma marknadens centrala beslut. De fördelar EU givit i form av standardise-ringar på en rad områden kan inte nog överskattas. Även den gemen-samma valutan är ju en standardisering.
EU har medfört en decentralisering av besluten. Framför allt har såväl enskilda regioner som minoriteter fått en starkare ställning.
Med kraven på fri rörlighet för arbetskraften torde vi gå mot en centralisering av det sociala skyddsnätet.
Det är också rimligt att EU kommer att få någon form av centraliserad utrikespolitik, vilket torde leda till en centraliserad säker-hetspolitik.
I grunden bygger ju det här samarbetet på samstämmighet el-ler konvergens, dvs att man kan enas om standards, och att man kan enas spelreglerna. Ju större mångfalden är desto svårare blir detta, och desto svårare blir unionen att styra. Vi kan ju bara se på de enkla kon-vergensreglerna, där först Medelhavsländerna och nu själva motorn Tyskland inte driver tillräckligt hårt för att uppfylla reglerna. Att tillåta en större skillnad mellan länderna eller ”variabel geometri”, som kod-namnet lyder för de invigda, är motsatsen till konvergens och i och med diversiteten uppstår en grogrund för konflikter
Inom denna gemensamma marknad finns ett antal multinat-ionella aktörer, vars ekonomier torde vara större än de mindre länder-nas. Det måste vara enkelt för dessa multinationella aktörer att investera i Sverige. Med skvalpvalutor som GBP och SEK blir det inte lika at-traktivt att investera eller ens göra affärer i dessa valutaområden, just därför att värdet på valutan är osäker och kan utsättas för spekulationer. När det gäller DDK är den redan knuten till EUR så att det i stort sett är samma valuta.


Ett öppnare samhälle

Ser vi i backspegeln har EU har medfört att en lång rad tabun har rivits upp. Vi har fått en öppnare arbetsmarknad, vi har fått upp ögonen för integrationen på arbetsmarknaden, många hembygdsföreningar inser att de inte är världens medelpunkt. Vi håller på att frigöra oss från vår al-koholfundamentalism, vi har blivit kvitt inflytandet från ex-Sovjet, och vi håller på att frigöra oss från det välmenande folkhemmets över-såtar representerade av makarna Myrdal och deras efterföljare, som sett som sin uppgift att styra undersåtar. Vi har sluppit kapitalkonfiskering-en i form av inflation, och tom S inser nu att även förmögenhetsskatt och arvsskatt är en form av kapitalkonfiskering.
I många stycken har EUs politiker en sundare syn på sam-hällsstyrning än vad våra inhemska politiker har, och framför allt har haft. Och de folkvalda har en sundare syn på en gemensam valuta än vad deras väljare har. Det är först med fritänkare som Kjell-Olof Feldt och pragmatiker som Göran Persson som skutan kunde styras bort från bränningarna. Sverige styrdes in på en låginflationspolitik i stället för en höginflationspolitik. De stora budgetunderskotten byttes mot mera balanserade budgetar. Den lilla människan fick ganska snabbt ner rän-tan på sina lån och fick också en reallöneökning.
I Danmark, som folkomröstade mot EUR i september 2000, har opinionen svängt och nu är två tredjedelar av väljarna för ett infö-rande av EUR. I Norge ser vi samma tendenser.
Det är de isolerade delarna i samhället som är emot EU. I Jämtlands län röstade 94 % mot anslutningen till EU. På motsvarande sätt är det väljarna i Massif Central i Frankrike och väljarna i mellan-västern i USA som vill bevara det bestående.


Styråtgärder

Att styra en ekonomi med hjälp av valutan är en mycket liten del av de styråtgärder som samhället kan vidta. Antingen det gäller svenska sta-ten eller det överstatliga EU.
EMU-utredningen 1997 gav ju rekommendationen att vänta, men rekommendationerna visade sig ju vila på några felaktiga antagan-den och idag skulle rekommendationen bli en anslutning. I utredningen fanns fyra argument. Den då höga arbetslösheten kunde öka vid en an-slutning. De då svaga statsfinanserna skulle bli ännu svagare vid en konjunkturavmattning. Det fanns ingen opinion för en anslutning. Men framför allt argumentet att endast ett fåtal länder skulle ansluta sig.
Jag vill här peka på två grundläggande systemfel för den svenska ekonomin och ett för EU-ekonomin.
När det gäller svenska ekonomin är sysselsättningen den ab-solut viktigaste faktorn. Med den arbetsföra befolkningen i arbete föl-jer också en tillväxt i ekonomin. Att få ner antalet långtidssjukskrivna och minska antalet förtidspensionärer är väsentligt mer kraftfulla åtgär-der för vårt välstånd än att trixa med penningpolitik och finanspolitik.
Centrala och lokala avtal mellan dåvarande LO och den nu-varande Unionen och det dåvarande SAF och nuvarande Svenskt Nä-ringsliv fastställer direkt och indirekt en prisnivå för nästan all arbets-kraft på den svenska arbetskraftsmarknaden.
Arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna kontrollerar priset på den svenska arbetsmarknaden genom ett arbetstagar- respek-tive ett arbetsgivarmonopol. De två monopolen på arbetskraftsmark-naden begränsar marknaden och hindrar det fria flödet av arbetskraft.
Inom Unionen bildar de olika fackförbunden en kartell som samverkar om prisbildningen på marknaden. Höjs inte priset för ett segment inom kartellen hotar andra segment inom kartellen med sankt-ioner. På detta sätt blir kartellbildningen konkurrensbegränsande.
Enskilda konsumenter av varor, som produceras av av Un-ionen ansluten arbetskraft, tvingas genom arbetstagarmonopolets do-minerande ställning att betala ett högre pris för sina varor än om fri konkurrens hade rått på arbetskraftsmarknaden.
Med fri konkurrens på arbetskraftsmarknaden skulle det de-finitionsmässigt inte finnas någon arbetslöshet, vilket är ett ytterligare skäl att med konkurrenslagstiftningens hjälp begränsa monopolens och kartellernas skadliga inverkan på arbetskraftsmarknaden.
Den ende som påpekat detta missförhållande är Torbjörn Fälldin som i en proposition, 1981/82:68, påpekar att ”... vad som i sig kan sägas vara ett konkurrensbegränsande förfarande får sitt uttryck i en överenskommelse om arbetslön ... behöver ... inte alltid innebära att förfarandet är undantaget från konkurrensbegränsningslagens tillämp-lighet.”
Det andra svenska systemfelet gäller utjämningsstödet. De flesta landsbygdskommuner har en uppochnervänd ålderspyramid. Skatteunderlaget blir för litet och kommunalskatten räcker inte till för att ge den service medborgarna har rätt att kräva av ett modernt sam-hälle. Barnen blir understimulerade och gamlingarna får inte rätt vård.
Det kommunala utjämningsstödet har dränerat livskraftiga storstäder och hållit halvdöda glesbygdskommuner under armarna. Som nu ersatts av ett statligt stöd, som fungerar på samma sätt.
Satsa på det som är livskraftigt och se till att vi åtminstone där får ordentliga skolor, ordentlig sjukvård och ordentlig kommunal service med kollektiva kommunikationer.
När det gäller EU går 42 % eller 400 000 000 000 kronor till stöd åt jordbrukets fria företagare. Vilken annan bransch kan räkna med motsvarande stöd? Detta är politiskt röstfiske och drabbar en-skilda konsumenter i form av högre matpriser. Höga matpriser slår hårdast mot låginkomsttagarna enligt den ekonomiska lag som säger att maten utgör en större andel av låginkomsthushållens budget än av höginkomsttagarnas hushållsbudget. Det blir alltså låginkomsttagarna som får betala för taburetterna.
Och vem får betala för de statliga flygmonopolen. Och vem får betala för oligopolen på bensin och livsmedel. Som vanligt är det den lilla människan som får betala.
Med en friare konkurrens får den lilla människan lägre lev-nadsomkostnader.
Det spelar ingen roll för den lilla människan vad det står på mynten, bara det går att handla för dem. Men konservatismen är slå-ende och bestående. Vänsterpartister och miljöpartister och även soci-aldemokraternas gräsrötter är de mest konservativa grupperna vi har i det moderna samhället. De var emot Öresundsbron, de var emot kärn-kraften, de var emot ingripandet i rest-jugoslavien, de var naturligtvis emot ingripandet i Irak och de var emot EEC och de är emot EU. De flesta tog och tar sina direktiv från Moskva.
När länder och regioner utvecklas olika uppstår en risk för en sk asymmetrisk chock. Den här chocken, menar en del forskare, måste lösas med omflyttningar av arbetskraft. Nyskapande är i hög grad en kombination av redan kända faktorer. Det är ingen tillfällighet att konstnärerna samlades i Paris eller att framgångsrika kreatörer haft ett nätverk av andra framgångsrika kreatörer. På motsvarande sätt är det med innovationerna, där en framgångsfaktor är att skapa dynamiska, lokala miljöer med hög kompetens, sk kluster. Kista hade 30 000 an-ställda inom IT när det begav sig, Bangalore i Indien 140 000 och Si-licon Vally 500 000. Och det är fullt möjligt att vi får se en koncentrat-ion till högkompetenta orter. På samma sätt med storföretagen som re-dan idag svarar för 90 % av FoU i Sverige. Men ser vi till erfarenheter-na av IT-smällen och Ericssonfloppen, så klarade vi detta utan större omflyttningar, och värre kan det knappast bli.
Konservativa grupper har svårt att inse att något gammalt måste offras för att få något nytt, en ny produkt ersätter en föråldrad. Datorn ersatte skrivmaskinen och hela världen fick en kick.
Det är inte troligt att Ny demokrati var något spontant på-fund av två clowner - en vitsminkad och elegant och en bufflig och bondkomisk - vilka över en kopp kaffe på Arlanda bestämde sig för att nu skulle det bli drag under galoscherna. Taktiken att knipa röster från de socialistiska väljarna är välkänd. Dels från valen i Berlin under 30-talet, där de bruna lyckades värva socialistiska väljare, och dels från kommunfullmäktigevalet i Malmö, där ett mörkblått hembygdsparti lyckades övertyga i grunden socialdemokratiska väljare så att Malmö för första gången på 66 år fick en borgerlig majoritet i kommunfull-mäktige. Samma bravad skulle nu upprepas på riksplanet. Ett väl ge-nomarbetat och ett väl genomtänkt budskap ledde till ett regimskifte och en borgerlig regering. Illvilliga tungor påstår att taktiken drogs upp av SAF närstående kretsar.


Summa summarum

EU är ett marknadsprojekt. Ett projekt för att få en stor och fungerade marknad med bättre och sundare konkurrens, med bättre villkor för den lilla människan, som ger billigare varor och mera pengar över i plånbo-ken.
Den politiska delen är överskattad och framför allt är politi-kernas inflytande överskattat. Utan pengar är politiker lamslagna. De kan sätta spelreglerna, men de kan inte dra in pengarna.
Den svenska modellen är sannerligen inget att yvas över. Den är i grunden korporativistisk och fascismen byggde på samma idé med ett antal stora och starka konstellationer som balanserar varandra. Arla och KF, LO och SAF, har knappast varit till gagn för den lilla människan.
Man brukar säga att om ett land spenderar mera än 10 % av sin BNP på militära utgifter kollapsar dess ekonomi. Nu finns det inga jämförelser mellan arbetslöshet och militärutgifter, men nog ringer en varningsklocka.
En del av problemet är att vi inte varit tillräckligt duktiga på att skaffa nya arbetstillfällen för att ersätta slitsamma, monotona manuella arbe-ten med mera intellektuella. Mellan 1975 och 1995 ökade antalet sys-selsatta i såväl USA som Kanada med 45 % mot 6 % inom EU-länderna. I Sverige fick vi en minskning med 2 %. En del av förkla-ringen ligger just i att vi inte kunnat höja utbildningsnivån och kanske alltför sent accepterat det livslånga lärandet. Andelen högskoleutbil-dade i arbetskraften är 27 % i USA medan andelen i Sverige är 13 %. Andelen högskolestuderande är 25 % i USA medan andelen i Sverige är 11 %.
Kunskap åldras snabbare idag. Uttryckt på byråkratsvenska så förslits humankapitalet snabbare.
Den formella utbildning som en 50-åring har idag skiljer sig avsevärt från dagens formella utbildning och krav. Vid 50 års ålder har individen kvar en tredjedel av sitt yrkesverksamma liv.
Den som är arbetslös tappar lätt tron på sig själv, tappar lätt respekten för sig själv, känner lätt att han inte längre duger i arbetslivet och får skamkänslor för detta. Han tappar också lätt sitt sociala kon-taktnät.
I den mån han har familj och är familjeförsörjare får arbets-lösheten konsekvenser för familjen och familjesammanhållningen. De ekonomiska problemen går ut över familjen och barnen, som inte får samma möjligheter som barn till föräldrar med större ekonomiska re-surser. Vilket får den arbetslöse att känna än värre skuld- och skam-känslor.
För att komma ur arbetslösheten är den arbetslöse beredd att ta nästan vilka utvägar som helst. Han blir ett lätt byte för suspekta rö-relser som söker utnyttja hans situation.
Trettiotalets Tyskland är ett exempel på löftespolitik där tvivelaktiga element kom till makten tack vare att de skickligt kunde spela på de ar-betslösas utsatta situation.
När samhället sett att de sociala kostnaderna ökat har man försökt spara och dra in på hjälpen till de arbetslösa vilket resulterat i nyfattigdom och ökade sociala klyftor och en ännu lägre livskvalitet för den arbetslöse.
I det här perspektivet blir det politiska trixande med pen-ningpolitik och finanspolitik, med näringslivspolitik och fördelnings-politik, med stimulanspolitik och regionalpolitik lätt patetiskt. Synen blir atomistisk i stället för holistisk. Man silar mygg och sväljer kame-ler. Alla mediciner har biverkningar. De som nu vägrar ta medicinen är liksom barn omedvetna om sjukdomsförloppet. ?




14. Plast
Halleluja
Visst var det bra
När plasten kom
Allteftersom
Men allt i plast
Har blivit en last
Plat bryts inte ner
Utan blir mer och mer
Haven drunknar i plast
Med plasten som barlast
Sänkas med betongklumpar
Skall de som plastdumpar
Vi måste återvinna
Allt det plaststinna
En naturfara
Och en strypsnara
Det humanitära
Är det naturnära
Alla plastfisknät
Borde tas i mät
Återvinn
Allt plastsvinn
Inget lyckokast
Att äta microplast
Små små kular
Små små smulor
Bli krumelurer
Och plastfigurer
Ett världsproblem
För EUs återvinningssystem ?






15. Invandringen

Den svenska kulturen har utvecklats under årtusenden. Det moderna, svenska samhället är baserat på västerländska värderingar. Om du störs av dessa värderingar, så bör du söka dig till en annan del av världen.
Här talar vi svenska. Om du vill bli accepterad här, arbeta och göra rätt för dig, så är en god kunskap om det svenska språket ett ovillkorligt krav.
Det är du som immigrant som måste anpassa dig efter det land du har valt att få en fristad i. Du kan inte begära att vi skall an-passa oss efter dig och de normer och värderingar som du bär med dig. Du kan inte begära att vi skall ta hänsyn till din religion eller din kultur eller behöva oroa oss över om vi skulle bryta mot dina värderingar.
Mångfald och tolerans mot oliktänkande i all ära, men dess baksida är segregation. För att vi skall kunna vara en svensk nation krävs social sammanhållning, att infödda svenskar och nya svenskar delar samma värderingar och på så sätt kan skapa en vi-känsla. En känsla av att tillhöra ett samhälle - den svenska nationen. Mångfald är inte bra för ett samhälle. Bolivia är nog det mest mångfaldiga samhället vi har här i den här världen. Det är också ett av världens fattigaste.
Subkulturer har vi nog av redan. Den judiska gör inte så mycket väsen av sig, men zigenarkulturen är ett problem. Nu håller vi på att få en muslimsk subkultur och det är än värre. Arabiska är nu det största språket i Sverige efter svenskan.
Skulle vi, när vi kommer till ett land med sharialagar, bryta mot dess normer och värderingar gör vi det med livet som insats.
Alla muslimer är naturligtvis inte terrorister, men märkligt nog så har alla terrorister varit muslimer. Om du nu skulle undra över varför vi är lite restriktiva i våra kontakter med dig och de dina.
Att rabbla böner efter radband driver inga samhällen framåt. Den ekonomiska utvecklingen i den arabiska delen av världen stannade av i början på 1500-talet och den stagnationen vill vi inte ha här.
Vi begär att du accepterar våra värderingar och att du lever i harmoni med oss. Här viner inte ökenstormen med sandkorn som tränger in överallt. Här bränner inte ökensolen. Här behövs inte en hel-täckande klädsel som skydd mot sol och sand. Här klär vi oss i väster-ländska kläder. Klädsel som sticker ut främjar inte den för en immi-grant så nödvändiga integrationen.
Inom de fyra väggarna klär vi oss som vi vill. Men i det of-fentliga rummet demonstrerar vi inte våra religiösa eller politiska vär-deringar.
Här hälsar vi genom att ta i hand. Män och kvinnor. Här är inte kvinnan en lägre stående varelse utan jämlik mannen. Under vi-kingatiden hade vi till och med ett matriarkat, dvs det var kvinnorna som ledde och fördelade arbetet.
Ett krav för att bli svensk medborgare borde vara att du kon-firmeras i den svenska kyrkan och att du gör nio månaders militärtjänst vid ett svenskt regemente.
Sverige liksom alla andra länder har lagar och förordningar som alla måste rätta sig efter. Ett samhälle fungerar inte om varje etnisk grupp har sina egna lagar och sina egna normer. Efter 400 år i Sverige har zigenarna sitt eget normsystem och lever efter detta som i många stycken står i strid med det svenska. De har inte heller strävat efter att assimileras. Kanske vore det bättre för alla parter om de bildade sin egen romska stat. Förslagsvis en avstyckning från Rumänien.
Du och dina likar kostar oss svenska skattebetalare 70 mil-jarder kronor per år, vilket utgör 2 % av BNP. Vår ÖB kämpar förtviv-lat för att försvarsanslaget skall kunna komma upp i den nivån. Det sä-ger sig självt att en färdigutbildad läkare, tandläkare eller sjuksköterska är en klar vinst för det svenska samhället, men med dessa inräknade blir ändå kostnaden 70 miljarder kronor per år.
Detta är vårt land, detta är vår livsstil. Vill du låta dig assimi-leras i den är du välkommen bland oss. Skulle du ifrågasätta vår livsstil och våra värderingar så står det dig fritt att utnyttja en annan av våra rättigheter, nämligen rätten att lämna Sverige när helst du vill. Vi har inte bett dig att komma hit. Det är du som har sökt dig hit. Vi har allde-les egna problembarn och vi behöver inte ett till. Skulle du dessutom löna vår gästfrihet genom att begå brott här så bör du utvisas och på livstid. Det vi behöver är arbetskraft och skattebetalare, inte bidragsta-gare och skattesmitare.



Väldigt fritt efter den konservative australiensiske premiärministerns tal till nationen. Som nu också den danska drottningen anammat.


?





16. Brexit

Det är inte rimligt att en så viktig fråga som Brexit skall avgöras av 36 % av de röstberättigade och dessutom med bara några få procentenhet-ers övervikt.
Tiden tickar för en hård Brexit. Kanske beroende på den brit-tiska självgodheten. Det förtvinade Imperiet tror sig vara sig sjelf nock.
Risken att Skottland bryter sig loss från Det Förenade Kung-adömet är uppenbar. Det finns också en risk att Nordirland förenar sig med Irland.

Rule Britannia Rule
We are still strong and cool
Even if only 36 % voted for Brexit
For sure we want our exit
May be our internal turmoil
Can be our new export coil
We don’t need Brussels
We have our own muscles
Finding other associates and partners
Other markets and kindergartners
We oldies remember the good old days
Which the youngsters don’t praise
Brussels will welcome Scotland
Then bye bye UK
For sure EC is as big as US
But there are other markets equally big
EC was Churchill’s vision in 1945
Memories are short