ack, hur grymt livet ändå är

mitt i din levnadsbana

du rycktes hastigt bort

vem kunde det ana

fattigdom ditt öde var

därav det som sedan hände

lusen blev din baneman

cyanid dig brände

vackra visor och dikter

ditt efterlämnade arv blev

om liv och mödor

vemodigt det du skrev

minnet lever vidare

genom poesins värld

för evigt inristade

en värld helt utan flärd