Här har de gått,

tiden har gått,

över hundra år,

bland fauna; bland barr.

Här hörs än hur bågsvansen

glasiga skri river upp barken

i stammen än.

En säregen melodi,

av dunsande huggen i stammen ekar

i takt till svansens tunga andetag.

Miljöer förändras med åren men

känslan sitter kvar  i barken...

tunga steg; en frustande häst släpper sig!

Ett yrke som var ett hantverk vars stolthet var råbarkat och slit

under alla årsringars omloppsbana.

Idag brummar det på hyggen där kedjor motordrivna ödelägger skogen...