Mitt fokus är någon helt annanstans för närvarande, det är där du kämpar för ditt liv, men alla de andra kriserna tickar på som vanligt; klimatet, coronan, flyktingarna etc.

På fredag den 25 september planeras en global aktion för klimatet. Jag önskar att jag kunde delta på plats vid Riksdagshuset. Men det kommer jag inte göra, jag har inte åkt kollektivt sen mars och jag törs inte ta risken. Inte heller kommer jag att ställa mig utanför mitt eget kommunhus. Jag vågar inte riskera att någon kommer fram och inte håller avstånd. Jag känner mig som en fegis och svikare. När kommer jag våga leva som vanligt?

Det kommer aldrig att bli som vanligt mer.