Varför är livet en gåta?
Utan ett givet svar

Kanske är livet en fråga?
Där svaret är upp till envar

Fast visst finns det mycket man undrar
På sådant man önskad svar:

Lever gudomliga väsen i parallella universum?
Är skönhet, färger, musik och kärlek = magi?

Eller är allt bara mätbara substanser och vågor med vetenskapliga svar?
Men nog måste det då betyda att våra hjärnor inte fungerar helt som de ska?

Är vi främst en mängd individer eller är flocken vårt verkliga jag?
Vad är arv och vad är miljö, hur mycket kan vi egentligen påverka våra val?

Varför lever just du och jag?
Är vi resultat av slumpen eller headhuntade val?

Hur kommer det sig att vi är så ensam trots att vi delar livet med miljarder andra?
Varför bildas alltid grupper, där ledarna rekryterar trupper, att patrullera gränser samtidigt som folk tvingas marschera höger eller vänster?

Varför existerar tomhet, mörker, svek och tragedi?
När det är kärlek och skratt som skapar liv.

Varför är världen full av lidande?
Djävul och arvsynd?
Korrupta bankirer, orättvisa ideologier och förtryckande eliter?
Med eller utan gudomliga konstellationer, tvingas vi alla genomlida ondska, sjukdom och orättvisa

Varför hyllas Carpe diem när de flesta tycks dras till nostalgi?
Hur kommer det sig att vi vill tillbaka trots att tiden flyger förbi?

Hur lärde vi oss egentligen tala?
Har människan verkligen själv skapat sitt språk?
Om så är fallet, varför har vi då, ändå så svårt att förmedla det vi vill?

Vad är egentligen kärlek?
Är det passionen som tändes hastigt och sedan släcktes?
Är det när vi på djupet förstår och känner?
Är det tryggheten ett barn har hos en god förälder?
Är det att välja att älska var dag?
Är det kroppen som bestämmer eller ett beslut vi tar?
Kanske kan sann kärlek endast levas och aldrig med ord fullt ut deklameras.

Varför känner vi så mycket?
När känslor ändå oftast förväntas gömmas för andra.

Varför är det så sällan tillåtet att gråta?
Trots att de flesta vet att några små tårar kan hjälpa oss vidare och att förlåta.

Vad får oss egentligen att skratta?
Varför påverkas vi så mycket av andra?

Varför är våra liv aldrig i komplett harmoni?
Kan man någonsin bli helt fri?

Varför lägger vi så mycket energi på att förneka döden?
När det är detta faktum som gör att vi behåller glöden.

Existerar där energier bortom mänskliga perspektiv.
Finns där liv bortom detta jordeliv?

Varför är frågorna så många och svaren så få?
Är människan verkligen kapabel att hantera all denna ovisshet utan att först bli senil?