Är kattens spinnande dödens korkskruv,
trähandtagat,
som drar sig in
i lifsens svarthärdade ekstam,
gnagande, splittrande,
varv på varv
påtryckt
av nödvändighetens urstarka näve?

Är andningen sagornas lopp
runt dagens yttre perimeter,
eller onda andar genom skumrasket
i Strängnäs domkyrkas folktomma
tomme?

Mossorna hopar sig täta
över blocken
uppför Sör-Hattbergets
nordbrant
och en Austin A35s motorhuv
bakom Degerselets gamla folkskola

Hösten slår fast fötterna
i tunggångets klampor

Tågen är drönarnas lysmaskar
genom höstnattens färdplan

Någon skriver GUD
med vit krita
i meterhöga bokstäver
över en smutsig vägg
under en kafferast
inne på Valsverket i Oxelösund
1977
och Jehovas Vittnen är trogna
sina bokstäver
när det passar

Ingen speciell värld går under
1975,
men några ungdomar i Spanien
körs ut i en grusgrop
på ett lastbilsflak
och arkebuseras av Franco

Nu frågar nya sånger
varför man inte gör en ceausecu
i Minsk 2020,
och Stig Dagerman hörs fortfarande
hosta
i sitt garage

Bob Dylan har blivit så gammal
att han är helt genomskinlig:
Storstädernas höghusfönster släcks
och tänds
i oregelbundna opkonster
genom hans kropp

Vi ser det tydligt
genom Atlantens blåsvarta kynne

Japanerna saknar sin Storlöpare
i sina skolor i år,
och dagen spiller på sig novitjok
i Kreml

Kardiovasken talar samförstånd
med kroppen,
men fötterna spretar ut
efter Voyager I & II
på väg mot stjärnorna AC+79 3888
i konstellationen Camelopardalis
och storstjärnan Sirius
i motsatt riktning

Huvudet släpar efter
som en slamrande burk
efter ett nygift par
i en Volvo Amazon
på smekmånad längs Riksettan
1960

John, Paul, George och Ringo
vet ännu inte vad som väntar

Sångsvanarna har avskedssamtal
ute i Västiträsket

Röjsågarna runt Niemisel sjunger
sina böljande fjärrsånger
i sena septembers sly
och tankarna stannar till,
sträcker upp sig
och gäspar

Handen lyfter Ohlmarks tunga volym
och följer raderna, Skallagrims,
när stridsflyg från Vidselbasen
brölande bryter skyn,
och dagen når tolv