Brännpunkten
Ett cumshot av ångest
å jag vill inte berätta
låt J Dilla sampla mitt hjärta
till gitarren gråter och censuren är på akuten
ett liv i marginalen
där normen är galen
kyssar med sandpapper
äta lunch i 90 grader
jobbansökan som läses med tårna
dom vill ha mig lika lite som en månads Corona
stoppad vid entrén till akademin
så jag pissar ut på trappan min poesi
drömmar är söta tyckte jag
tills jag märkte att mina var vita kakor
spottar ut dom tillsammans med tandtroll
mina mål räknas inte för jag har ingen boll
gubben med kontakter slänger fram kontrakt
för den unga tjejen vill bli kvinna för snabbt
hennes skönhet ger makt, flyger in i första klass
men gubben säger” nu bestämmer jag när du kommer”
ibland är det guld som jag skapar med handen
men ingen bryr sig så jag skriver ”Alkmisten” i sanden
en grå vardag fadas bort när himmelen är BLÅ
deppighet utan namn nej man känner sig BLÅ
en individ som går vilse i en metropol
enda ljuset i tunneln är sirener som är BLÅ
jag slår på darbukan
och dom kastar ägg
killen med skägg har ett underhållnings-komplex
kallar mig hemlös för det långa håret
när hans eget hem sitter löst i jorden
och alla damer
för unga eller gamla
en kärleksflamma slocknar som elen i Havanna
jag är yesterday? News som inte uppdaterar
charmerar paralyserat fina feminina
yalla försök läsa detta liv med era snea blickar
ni tappar balansen, å jag stänger in er i parentesens
cirklar
ännu en blatte som failade i Svärje
men på vägen hit vann jag över miljoner spermier
glöd av poesi i det gamla barnets hjärta
men punkten är bränd så går inte att berätta