Jämmer och elände vad skall vi gör och vad skall vi tro.
På universums hav, båten den måste vi med åror ro.

Även nu i denna stund, när natten oss jagar minut för minut.
Kanske biter oss då i svansen, saknadens dagsljusglöd.
Vi längtar med suckar efter solglittrande tårars kristall.
Kanske kunde ändå, solens och jordens universella dans.
Momentant en längtans sekund, stå still.

Ögonblicket i nuet. Blir endast då,
när hunden och katten biter varann, i strupe som svans.

Mindes nu pekoralet. att allt som givet förblir;
Universums årliga dans.

© Bosse 22 september 2020.