Klockans skarpa tickande
bygger en växande oro
inom mig; tiden rinner
Urmakare var tvungna att
signalera människors dödlighet
genom att ge den ett ljud,
tydliggöra dess existens,
påminna folk som behöver klockor
för att utföra sina arbeten som
duktiga medborgare, om att de förlorar tid

Var urmakare tvungna att ge
dödligheten en rytm?
Mönstret i klockans tickande är tydligt;
det bestyrker vår närmande mortalitet,
som om den bespottar oss för varje
tickande den spottar ur sig,
som om den trallar en hånande melodi:

"Skapade som åskådare beskådar vi er
Avgudade för våra noggrannheter vi glatt ger
Lever era liv i moment såsom vi styr
Lyda ni nu ska göra, går inget att fly
Dag ut och dag in vi befaller och leker med leverne
Och ni blint lyssnat och lydit gott på sistone
Fortsättningsvis hjälper visarna oss hänvisa
Medan tickandet doar sin letala, vassa visa"