Kanjoner av stål och glas
gatorna är artärerna och blodomloppet
stegen i regnet fortplantar sig
bilarnas däck polerar asfalten
sirenernas ödsliga tjut i natten
förlorad i den obevekliga trafiken
försvunnen i det svarta djuphavet

med sänkta huvuden i vinden
blickarna fästa vid trottoaren
sinnet är fast i framtiden bortom nästa liv
nutiden glöms bort i det framåtskridande bruset
underjordens muller ryter genom gallren
tunnelbanans rörelseenergi rör sig med tiden
fingret drar ett streck över himmeln.