När du går med rak rygg bredvid mig, undrar jag om det är för dig vinden böjer sig.

Är det för dig solen lyste idag? För dig som bilen stannar för att släppa förbi oss.

Du går med näsan i himlen och handen i din ficka. Jag tappar andetaget när du flyttar dina ögon till mina.

Ska även jag böja mig, ständigt lysa för dig, släppa dig förbi?

Ska jag se dig som den alla andra gör eller som jag ser dig?

När du går med stadiga axlar och stabila ben, men omatchade strumpor?