Rivmärken längs min rygg efter hans naglar

Röda strimmor på min stjärt efter bältet

Blåmärken på min kropp efter nyp och slag

Blånader och röda märken på min hals efter hårda stryptag

Blåklockan på mitt högra öga efter hans knytnäve

Skrubbsår på mina båda knän efter att han fällde mig och sen släpade mig över grusgången 

Han säger att det är kärlek de märken han lämnar på min kropp vareviga dag och/eller natt

Jag är en karta över de städer och länder han gillar att besöka

Jag är hela hans värld så jag biter ihop när nästa slag svidande påminner mig om att kanske jag borde lämna honom 

Fel tänkt av mig för där brinner nästa slag och nästa som träffar min mage 

Jag är i krig och hela jag spänns och jag är rädd för nästa gång kanske det lilla livet inuti mig inte sparkar längre som sin far som gör det alltför bra

Att leva med någon som slår men älskar en mellan varje slag är både smärtsamt och som tortyr

I ena stunden är du älskad och upphöjd för att i nästa sekund ligga under hans stampande fötter medan slagen haglar som ett hårt regn alltmedan han stöter ut att allt, allt, allt är mitt eget fel för det var den där blicken jag gav killen i mataffären eller hur jag sträckte på mig när vi gick över gatan och hur jag skrattade vid enligt honom fel tillfälle, att jag svarade i telefonen när det ringde, att jag lagat fel mat, att jag strukit hans skjorta slarvigt, att jag inte varit tillräckligt uppmärksam när han berättade om sin dag på jobbet

Mitt liv är en skräckfilm, en nattlig mara, ett oöverstigligt berg, det är ett maratonlopp jag inte orkar genomföra till slutet 

Men jag måste det påminner min växande mage om

Det lilla barnet har inte bett om att få bli till och det blev till under en av hans otaliga våldtäkter 

Man älskar inte frivilligt med sin bödel och torterare 

Man blir tagen med våld eftersom det förhöjer njutningen - hans 

Själv måste jag låtsas min lust likt en skådespelare

Jag kan mina repliker och har blivit riktigt skicklig

Jag är upplärd av en mästare

En mästare med svart bälte i våld

Jag undrar hur länge jag ska orka detta liv under hans vakande svarta blick 

Han följer min minsta rörelse, instruerar mig i allt

Lämnar ett schema för min dag
Det glöder mot mig där på köksbordet

Det är indelat i kvartar för alla sysslor jag gör ska ta femton minuter

Han har klockat mig så jag vet och kan 

Men idag har orken lämnat mig

Inatt slog han mig nästan sönder och samman

Skallade mig

Örfilade mig

Knytnävar i magen

Slag i sidan

Sparkar 

Något gick sönder inuti 

Revben ömma 

Ögonen svider av alla tårar och det ena ögat är igenmurat

Jag haltar mig sakta fram mot garderoben 

Tar ut den redan i smyg packade väskan 

Är det idag jag ska lämna?
Men nej, jag orkar inte
Ställer omsorgsfullt tillbaka väskan bakom kartongerna
Sedan haltar jag mig fram till badrummet
Häller upp ett varmt bad
Gråter och stryker ömt min mage
Du lilla växande liv
Jag ska samla kraft och jag lovar
-Imorgon lämnar vi

Jag säger att det är kärlek