Vi är varelser på ytan
Där ljuset famnar mörkret
Är vi en del av skalet
När avgrunden står öppen
Slumrar vi längs kanten
När valvet skjuts i höjden
Trängs vi invid porten
Med varsin millimeter
Jobbar vi oss inåt
Ända ned till botten
Nuddar nästan höjden
Men alltid inom skalet
Vi är vår millimeter
Och tänjer den oändligt
Tills ytan täcker rummet
Sen sviktar vi tillbaka
Och blir till noll igen
På noll, där kan vi trivas
På noll, kom hit du också
Och var min millimeter