Tyngdlös
Rotlös
Som ett hjärta i rymden
Upphängt någonstans
mellan Södergran och Hellström
Singularitet, eller tror sig vara
Likt svarta hål som samlar ljus
För sämre tider
Ser jag rummet krökas
Inåt för varje måttlös tanke
Den gravitationen har man ingenting
att sätta emot, ingenting
Bränslet räcker till en stund
Sen går radien ned mot noll
Var ska du då börja om
Och hur ska någon annan nånsin
få reda på att det finns ett du
Alldeles bakom kanten