Lömskt är det på ödets väv
Sakta det vävs av ödets nycker och den enögda ler
Vi vill böja det och inte se mer
Men ödet ser inte din vilja och fortsätter att le
Kan jag finna dess väg
Kan jag förlika mig med dess svar
Jag vet inte om väven är klar
Jag väntar tålmodigt på tråden som ej kan gå av