Vaga begär väcker så smått
när fukten ger klåda på magen
Hur är det fatt, du vet
hårt är morgonödet allt

Svällande blankt
Så upplyses mörkret,
svinner och faller förbi
Köttsligt sig skrevet fyller med fart

Mitt i mitt lustiga sår,
nu som det lortiga händer
Kladd både bak och fram,
ryggen färgas av rött och umbra

Stenarna skvalpar i ljust elixir,
helt utan nytta olyckligt spillt
Grymtande lystet då skynda,
men trött sedan somna och snarka

Glömt har vi frossa och feber het
där trycket var gapar tomt
Fjärran är borborygmiska sätt
Dags att åter bli granne

Delade ljumskar viskar förstrött,
äntligen gryning och skymning bli
Skönt är att bädda för någon som du,
när ryggen din lyder beredd

Än är vi uppe bland grenar,
dit faror kan komma för sent
Vackert är fåglarnas rum,
men det krymper och krymper.

Utslitna fjädrar bytts ut,
när vaxade vingar väcker respekt
Och Ormen i trädet är Klagan
som aldrig någonsin skapat