Jag mötte en ny dag
i gryningen

Solen gick upp
Trängde igenom diset
som låg som en matta

Björken som löven
gulnat på en del,
skuggades i kontrasten

Jag lyssnade inte till fåglarna
utan vände mig inåt
min varelse

När man känner
att något kanske tar slut
fast man inte vill

Då får man en sorg i hjärtat
det är det naturliga
steget när någonting bryts

Men så vackert allting ändå var
från frukostbordets vy