Jag känner en flicka, hon fyller fem till våren.
Flickan har en plan, hon ska beväpna sig med ord.
I flickans värld är det nästan alltid krig, hon är ensam, ledsen och rädd. Men i huvudet formas ständigt nya dialoger mellan människor som inte finns, och sådana hon träffat. Hon skapar påhittade versioner av en tilltygad verklighet.
Flickan författar, innan hon lärt sig skriva.
Hon ska bli lärarinna och ge bokstäver till de minsta barnen.
Hon vill lära alla om hur bokstäver är som klossar, visa att barnen kan bygga vad de vill. Hon bär på drömmen om att skriva sin egen historia.
Flickan finns i en vuxen kvinnas inre. Formad och fängslad av hur livet blev. Om natten tröstar kvinnan flickebarnet, hon är rädd för mörkret och allt som var. Men drömmen lever. Flickan viskar den, hoppas och tror.
Hon har beväpnat den vuxne med ord, och hon väntar stilla på att få skriva sin egen historia.