Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


D.30:e Sep. 420.


Hieronymus i öknen


Han gick inte långt i vår värld. Blott till hus och torn. Till åkrarna och betesmarker där blommor blommar. Han kunde dock se långt bortom detta.

Silvertistlar och koppartaggar växte över tröskeln till hans valv. Han sträckte sig ut; vissen och utblottad föll han på sitt ansikte inför Gud. Hans ord var eld och lågor - en stor korall genom de skyddade djupen i havet.

Vem tystnade för ett ögonblick och lyssnade? Tiggaren som ber om allmosor? Betjänten? Kungens barn med sabel och päls? Vem kunde säga det? Han visste det ju, ty vid hans sida stod Visheten.

Och han såg fram emot dagen. Den dagen då tornen blomstrar och bär frukt. Då det höga nedsänkes och det låga får upprättelse. Då det ädla lejonet av Juda slutligen krossar fienden som en hund.




Fri vers (Modernistisk dikt) av Koloristen
Läst 49 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-09-30 17:00



Bookmark and Share


  AiA Maria den fria VIP
”Då det höga nedsänkes och det låga får upprättelse”

Färgstarkt - ”magi o mirakel”!

Tack!
2020-10-01

  Ulf Carlsson VIP
Inte minst den apokalyptiska retoriken i Vulgata avläses i denna dikt den 30:e september, 2020. Anakronistiskt och välgörande!
2020-09-30

  alicja lappalainen VIP
Bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Här står den heliga Paula.
2020-09-30
  > Nästa text
< Föregående

Koloristen
Koloristen