Och vi kämpade
För allt vi ville tro
Allt det vi önskade
Allt för sinnesro

Vi tog själva
Utan någon tvekan
Ett steg i mörkret
Ett kliv mot en utopi

Och i allt mörker
Såg vi aldrig hinder
Som i tjock dimma
Tedde sig små och obetydliga

Vi hann aldrig gira
Undan den vassa eggen
Och sprickan som uppstod
Kommer alltid synas kvar

Ärren vi får på vägen
De sår som svider i själen
Är inte något vi kan undvika
Inte heller skydda oss emot

Bakom de tunga molnen
Finns solen alltid kvar
Vi måste bara stanna upp
Härda ut och kräla vidare

Och våga drömma
Om det vi önskar
Det vi trår
Detta magiska under
Detta magiska ljus

Var inte rädd
Var inte sorgsen
Gör om gör rätt

Bara vi själva
Vet vad hjärtat vill ha.