de blickade mot denna stjärnhop... de sände sina signaler dit... de byggde stora synliga formationer på jorden... allt för att någon gång i någon evinnerlig framtid bli upptäckta... vi upptäckte dem och fann dem här på jorden... dem från Plejaderna såg aldrig, eller har ännu inte sett... vi fortsatte sända budskap till avlägsna hörn i universum... Plejaderna är vårt arv sade någon... jag målade en tavla som jag döpte till "Plejaderna" och även till "jorden är vårt hem och med det liv vi väljer att leva betalar vi hyran"... när jag skulle ställa ut verket på två meter gånger en och femtio centimeter sade en präst till mig... "det första människan talade om när hon talade om vart hon härstammade ifrån då nämnde hon Plejaderna vände ansiktet dit och pekade mot himlavalvet med tårar i ögonen"... jag rördes till tårar av budskapet hon nyss gett mig... samtidigt kände jag att jag innerst inne hade en djup hemlighet... den om vad som faktiskt kom ur mig så spontant helt utan vetskap... var ändå detta något som jag djupt rotat i mitt DNA kände till innerst inne? ... var detta satt i vårt DNA att upptäcka? ...