Jag har Ockhams gamla rakkniv
med mig här i fickan
Och när jag möter gubben själv
I min badrumsspegel
Saknar han den inte ens
Det förvånar mig inte ett dyft
Vi har båda ett präktigt
åttaseklersstubb
Det visar tydligt att vi inte lyckats
bli kvitt det överflödiga
I beskrivningen av oss själva
Han har dessutom mage
att säga han att han bytte
Filosofi för länge sen
Nu lägger han till allt möjligt
I sin teori om allting
Ja, till och med sånt
Som inte har med någonting
att göra
Utom kniven då,
för kniven,
den gamla rakkniven,
den rostar tryggt i fickan
Och jag, jag andas ut